HINTED

Är helt överspeedad nu. Utan kaffe, det var länge sedan! Lyssnar på massa grymma låtar från Sweet Charity och drömmer om musik. Vi hade ett riktigt moment i skolan igår. Det var galet. Som Fame. När alla börjar sjunga i matsalen. Vi körde genomdrag på de sista scenerna i showen men utan musik. Så när man egentligen skulle spela så skulle man bara ställa sig där man skulle stå liksom. Och markera introt och outrot. Så folk nynnade lite liksom. Men på finalnumret så flippade alla ur och började sjunga, de som skulle ha kompat sjöng sina instruments stämmor. Låten är 5,30 min lång och vi körde hela samtidigt som alla nästan låg på golvet och dog av skratt. Det var grymt. När jag gick i nian och bestämde mig för att söka musiklinjen så trodde jag att det skulle vara så hela tiden. Att alla hela tiden skulle sitta överallt och jamma opretentiöst. Men icke. Istället kom jag första dagen till skolan och då sitter en kille och spelar gitarr i mitten av ett gäng tråkiga brudar som typ smälter iväg efter första ackordet. Efter drygt två år så hade jag helt glömt vad jag trodde att jag skulle få men nu fick jag det tillslut. I hela 5,30 minuter. Himla fint.

Veckan har varit helt galen, intensivvecka och filmfestival. Har sprungit från ångestplugg till massa fina filmer och sedan hem till alldeles för lite tid i sängen. Men hyfsat smärtfritt måste jag ändå säga att det har varit.

Nu väntar en normal vecka med normalt plugg och sömn. Sedan langar vi Berlin, det kommer vara lika kallt men ändå så mycket bättre än att vara kvar.

En vän är borta och en är långt nere, inte så konstigt med alla muterade celler som bara förpestar. En försöker jag bara skita i även om det verkligen aldrig går. Och jag hatar det så himla mycket.

Bytte soundtrack till Cabaret, funderar på om The Kit Kat Club ser likadant ut. Antagligen inte. Fast den finns ju i alla fall. Alltså Liza Minelli. Så fin.

Nope nu har jag suttit och stirrat på skärmen i mer än fem min, det är gränsen.

Nu ska jag äta, se en dokumentär om Roskildefestivalen och sen till öl. Försöka undvika några personer och försöka hänga med andra. Haha. Men ja, salud!

Hmm, som sagt har jag halsfluss, och har också tråkigt så jag tog efter J och skrev en årsresumé. Det gick ganska fort och jag har inte läst igenom den ens, så ursäkta stavfel och fula meningar. Haha. men ja, varsågod!

 

Januari:

Nyårsaftonen var nog ganska sorglig, för mycket av det goda. En gång under kvällen var jag halvnaken och en annan raggade jag på en 92a. Av kvinnligt kön.

Jag tänkte det mesta av mina tankar i fotokonst, var i huvudstaden och såg en Sally Mann utställning som jag fortfarande tänker på ibland. Jag skrev om galaxer och om blåa skor, både som bokstavliga och som metaforer. Och i samband med Elvis. Resan var beställd och jag googlade på Brasilien tills det inte fanns någonting mer att veta.

Det var filmfestival också, var nästan inte i skolan på hela veckan. Åt lunch själv på Hagabion och på Pustervik, det var en ny erfarenhet men jag började gilla den till slut. Av filmerna jag såg kommer jag ihåg en som handlade om en man som gifte sig med en sexdocka och en annan om blodig punk och om en snubbe som gick i taket (valdes bara för att referensen ”Trainspotting” ingick i beskrivningen).

Upptäckte också Jack Penate och Kate Nash som var soundtracket för i princip hela året.

 

Februari:

Kommer inte ihåg mer än att jag var i Brasilien. Jo, kanske att jag hade ångest och frös både före och efter. Brasilien var såklart grymt. Sao Paulo var sjukt stort men trasigt och fint. Trevliga människor och på något sätt sjukt annorlunda. Vi åkte till världens finaste ö och träffade där lite vänner, blev bästa vänner med en tjock, ständigt lite halvfull, kvinnlig pizzabagare. Satt och åt glass medan åskan dundrade som jag aldrig hört den förr. Jag blev brun till slut. Brände mig också till en inte så charmig lilablå färg vilket också gjorde mig mottaglig för någon slags influensa. Woho. Höll också på att dö när jag nästan fick en gigantisk avokado i huvudet. Det hade i och för sig vart en sjukt coolt sätt att dö på. Exotiskt liksom. Sen åkte vi hem och jag satt redan på planet och kollade på nya resor.

 

Mars:

Har för mig att det var lite mer hat av skolan än vanligt. En bra månad för hat. Jag och J beställde biljett till Frankrike och jag längtade så mycket till sommaren. Det regnade och var kallt och jag hatade det. Mars var alltså mycket hat och lite längtan.

Dammade av farmors bokhyllor också, tog med alla ”som man borde läst”-böcker hem. De ligger nu i nästan samma hög som då.

Valborg var grymt, det var svart och vi dansade på en bil. Fast sen var det snö och hål i skorna, en försvunnen mobil, tinnitus och inga gående spårvagnar i Mölndal. Lite hat där med alltså.

C kom hem efter lång tid i utomlandet, nervöst var det men bra.

 

 

April:

Hatade skolan lite till och bråkade jättemycket, nu kommer jag inte ens ihåg vad det handlade om men det var fan jobbigt. Jag grät på Hisingen och jag grät i min säng.

MEN jag fick min C till slut, efter en jävla massa om och män. Haha, vilken ordvits. Den 6e april. Det var fint. Vi umgicks allihop och var på 50årsfest och alla dansade och min historielärare spelade i bandet.  Varje gång jag var deppig så lyssnade jag (eller hörde i mitt eget huvud) på desperata versioner av Jag ger dig min morgon. Jag var kär och hängde mycket under täcket men det var fortfarande nästan vinter och jag frös.

 

Maj:

Intresset för ord väcktes än en gång och jag fick veta vart ”hokus pokus” kom ifrån, men det har jag glömt nu. Satt i Vasaparken, drack kaffe och pratade om hobbys. Det var mer fotokonst, fast lite mer modernt och mer bloggbaserat. Den flygande hjorten hör fortfarande till favoriterna.

Jag började äta piller och blev helt skev först, grät när jag såg en haltande mås på vår gård.

Jag läste Kierkegaard och tyckte till och med om det. Såg Smolianskyutställningen och älskade den. Jag tror att jag hängde med C på båten som han bodde på, låg i den största kojen och kollade på Friends och hade i alla fall en dubbeldate. Drack absinth en gång också, höll typ på att dö medan jag satt och frös på bryggan och kollade på vattnet.

C jobbade varannan vecka och var i min säng varannan, oftast med vin och god mat som han lagade medan jag tittade på. Ibland låtsades jag nog hjälpa till också. När jag var extra snäll.

 

Juni:

Skolan slutade för sista sommarlovet. Innan dess var jag på typ en studentmottagning även om det kändes som fler. Var lite sorgsen över att typ alla som jag umgicks med tog studenten och lämnade mig kvar i Mölndal. Träffade M och I i aulan på studentdagen, ganska druckna redan klockan 10 på morgonen. Och jag hade ett helt år kvar.

Men sedan åkte jag och J till Frankrike! Först till den lilla staden Grez där vi matade fåglarna i floden nedanför, drack vin och åt ost och jag tittade på J när hon fotade. Vi hade en mental citatbok som vi fortfarande skrattar åt vid speciella tillfällen. ”Kan man få moderskänslor för något annat än djur?” osv. Vi åkte till Paris och spenderade sena nätter vid kanalen och tidiga morgonar till fots. Köpte fina trosor och de blev uppmärksammade samma kväll genom ett hål i väggen på en toalett. När vi kom ut därifrån får jag frågan ”Are you the one with the rose underwear?”.

Åt massor av god mat och drack ännu mer vin. Vid ett tillfälle köpte jag bigaråer för 90 spänn.

Midsommarafton spenderades på en aluminiumbänk på Kastrup när vi missat sista bussen hem. En persisk tant satte sig på mitt hår så att jag vaknade men kunde inte göra någonting annat än att somna om igen.

Jag kom hem och målade ett hus, pajade ryggen fast det visste jag inte då. Fick faktiskt lite semester också. Hunden slet sig när en stor Sankt Bernardshund gick förbi, det började med raggresande men slutade i kramar och pussar. Milou är en sådan tönt även om han utger sig för att vara en hårding.

 

Juli:

Nostalgi var det nog lite av, eller kanske snarare historia. Jag målade lite hus medan jag väntade på min man och jag fick höra delar av släkthistorian. Fick en del chockar kan jag ju säga, sen dess har jag bevis för att vi är den dysfunktionella familjen.

Jag läste rimordböcker och Steinbeck i solen. Fick fräknar och började förstå att ryggen var trasig.

Vi var på Roskilde festivalen såklart, den gick nog ganska obemärkt förbi. Det regnade inte i alla fall, men vårt badrum var fullt med flygmyror. Jag kommer ihåg att Robyn var grym och att jag till slut fick höra en bra sampling av Carmina Burana.

 

Augusti:

Jag var extra kär. Varför vet jag inte men jag var så sjukt lycklig. Jag åkte tåg en del. Milou fick ett konstigt sår på nosen, fick sy det och var tvungen att ha krage, så för att göra honom glad så var vi ute en del, även om det regnade ganska mycket. Underskatta inte ett par hundögon.

Jag var sjukt sugen på kräftor och var nästan på väg att omvärdera mitt val att vara vegetarian, men tillfället kom aldrig så jag slapp. Ryggen var så dålig den kunde bli och jag gick till diverse läkare som klämde på den och sa att de inte hittade något. Det hjälpte lita att ligga på golv, så det gjorde jag.

Läste Illusionisten och blev rätt påverkad, tänkte konstigt under hela tiden och lite efteråt också. Jag bestämde mig för att det var en av de bästa böcker jag läst. Skolan började och jag bestämde att jag skulle försöka skriva en bok. Alla var imponerade och jag var skiträdd.

 

September:

Min säng var tillhållet, men även den var tråkig när halvtidspojkvännen var påmönstrad. Jag hängde mest med min sjukgymnast när han inte var hemma, eller typ även då. Var jättepeppad på att plugga men inte i min skola. Bestämde mig för att bli bra på att leka med ord och på att rimma, det har jag inte blivit. Fick mer och mer ångest för Cs outro. Hade några veckor innan dess, men jag grät mest. Hängde i Mölndal, kollade på Vem vet mest? och drack riktig champagne för första gången. Vi var på 20års fest på slätten och det var väldigt roligt men jobbigt i köket på natten under duken. Fast om det hade vart på film så hade det vart vackert. Fick några vänner som jag inte träffat sedan dess, haha.

Stressen i skolan började komma men jag ville inte bry mig om den för att jag hade viktigare saker att ta hand om, typ kärleken. Tänkte i typsnitt, sidonummer och filformat.

Jag fick jobb också, och jobbade typ tre gånger i veckan för kass lön men lärde känna några sjukt bra tjejer. Jag var ”kaxig” och fortsatte att vara det tills min chef typ var rädd för mig, sen lät han mig vara.

Mamma hade kollektivåterträff och jag fick träffa alla legenderna. Vi satt på Cigarren vid världens största bord och i timmar berättades det anekdoter från den ljuva tiden. Det handlade om spår på mjölpaketen i skafferiet som var det hemliga tillhållet på festerna, papegojan Hugo som var av manligt kön men som ändå var skengravid och som älskade att sitta på tvättgallret ovanför när någon duschade. Om hunden Elsa som var stor och som la sig på mig när jag var bara några månader och sov på hennes plats i soffan. Fick mig att ställa frågan än en gång: Varför levde man inte på 80talet?

Men i allmänhet så brydde jag mig inte om så mycket mer än att jag var på väg att dö, på grund av min pajade rygg men mest för att jag snart skulle bli lonely igen.

 

Oktober:

Första dagen var kollaps. Jag typ dog. Låg på golvet i hallen och hulkade. Sen sov jag i typ ett dygn. Sen gick jag upp och jobbade, en gubbe kallade mig förtappad ungdom för att jag serverade kaffe i en mugg och inte i en kopp. Var nog rätt svår att prata med.

Kollade flygbiljetter så gott som varje dag, googlade också en del på mexikanska 60talskonstnärer. Vinterns förkylning tog sin början och det var kallt och blåste så där charmigt som det gör i Göteborg på hösten.

Jag, J och min far hade en sjukt ovärd kväll när vi trötta och förkylda ändå kände att vi var peppade för liverockabilly, Fatboy på Storan. När klockan var 3 och vi hade utstått 2 timmars hjärndött förband som fick en att helt tappa hopp för mänskligheten, då dansade en full pensionär in i mig medan han tog sin ”partner” på brösten. Vi kollade på bandet i 20 min bara för att och sen gick vi hem och sov. Dagen efter var jag, familj och ett annat J på Bruno K. Öijer och det var det bästa jag sett i år. Jag bestämde mig än en gång för att skriva mer. Och lära mig och skriva lika fantastiskt. Slutdikten i Svart som silver sitter i min hjärnbark fortfarande.

Några dagar till senare så fyllde jag 18, myndig blabla. Det var ganska ovärt. Jag vart trött, instabil och deppig. Och det var kallt ute. Jag spelade i alla fall TP (bästa presenten ever!), fick massage, åt god middag. Sedan bjöd mamma på drink på Heaven 23, hon är så fin som verkligen tyckte att det var viktigt att göra något speciellt. Kvällen slutade på Sejdeln med urdrucken barbierosa drink, fina vänner och hemgång med blöta skor.

 

November:

Jag skrev hela november. Tog fram alla mina gamla häften och kollegieblock och gjorde dem digitala. Jag skapade en ny fil med namnet ”bokenbörjan” och satte igång på riktigt. Jag mådde lite bättre för att jag var stolt över mig själv tror jag, för att jag styrde upp på riktigt. Mailade med ett tryckeri och kollade upp förlag, var på biblioteket och terroriserade diverse bibliotekarier med jobbiga frågor om livet och om grekisk mytologi. Sedan försvann inspirationen och sedan kom den tillbaka. Jag var påskrivarkurs och lärde mig inte så mycket. Sedan var jag på en till och lärde mig en del. Var på första julmarknaden och köpte första julklappen.

Saknade C mer när det började bli kallt. Jobbade ganska mycket och sprang hos sjukgymnasten, tränade som en galning tills jag fick ont av att träna. En ond cirkel till.

Började festa mer, svartklubbarna blev fler och kontakterna likaså. Började hänga mer med de gamla vännerna, fina tjejerna. Drack 20kronors öl och dansade långt in på småtimmarna, vilket också gjorde att förkylningen aldrig la sig.

Pluggade massor av psykologi och blev ganska skadad, tänkte i fackuttryck och applicerade min psykologibok på verkligheten vilket visade sig stämma dåligt.

Förkylning, psykologi och massor, massor av text alltså.

 

December:

Pluggade massor, tog lite ledigt från jobbet för att kunna plugga, gick inte ut på fredagskvällarna för att kunna plugga. Men det var värt det till slut.

Jag var på fler julmarknader, köpte fler julklappar och blev för första gången på länge sugen på jul. Vi repade Lucialåtar med klassen, jag var sjuk och därmed på få rep men det gick bra ändå. Vi sjöng Gläns över sjö och strand på spårvagnen till Hjällbo och jag tyckte nästan att det var fint. Sedan sjöng vi på Hjällbos församlingshem och folk blev glada och då blev jag också glad, på hemvägen köpte jag honung och champinjoner på Hjällbo Livs.

Vi gjorde julgodis och hade julkonsert, den var rätt falsk men ”man kan ju se det som ett koncept…”. Jag hade nog rätt roligt, fast med ständig förkylning och rätt utmattad ändå. Jag gav blod för första gången och beslöt att allt handlar om konst.

Festade ännu mer, drack Frozen Margaritas på en uteservering nästan helt utan att frysa. Det är värt på kvällen men inte dagen efter.

Hade massor av planer för jullovet, de flesta föll platt typ dagen efter avslutningen.

Jag var på julbord på Liseberg och pratade om gestaltterapi och om myror. Jag tänkte så himla mycket och lyckade för en gångs skull faktiskt få ner det på papper. Läste igenom det dagen efter och tyckte inte att det var så dåligt.

Julafton var okej, jag hatade lite men försökte få det att inte synas och jag lyckades lagom. Var sjuk så klart, men åt god mat och drack god dryck. Hängde mycket med Milou, gick långt vid havet och i frusna skogar. Juldagen var fest, öl och dans, speciellt dans, till klockan 9 på morgonen. Abba och Neil Sedaka. Vi lånade en korkskruv av en granne som jag senare återlämnade till en annan granne. Lyckat. Efter knappt 2 timmar sömn var jag på väg till mellandagsrea i Uddevalla. Det var inte heller så lyckat.

Jobbade lite de sista dagarna på året, men sov, läste och gick mest. Försökte få bort sjukdomen ur kroppen men icke. Nyår var grymt! Men det hör nästa års resumé till. God fortsättning eller hur man säger.  

Det där med att skita i sin kropp gick åt helvete med ett stort högt brak. Nu har jag halsfluss. Sjukt värt. Nu när alla jag känner är så där lite lagom berusade och dansar. 20kronors öl och tittandes på otippade hångel. Meningen med livet liksom. Kanske inte men i alla fall bättre än att vara tvungen att koka risoni för att man inte kan svälja vanlig jävla pasta. Jag längtar till Veronica Mars. Imorn, imorn, imorn!

Nu har jag kollat på Veronica Mars sen jag gick upp, och jag tänker inte säga när det var. Har i flera dagar haft planer på aktiviteter, varje dag har haft ett schema typ. Men varje morgon har jag varit så jävla förkyld så att alla planerna bara hostats bort. I lördags så tänkte jag att min kropp inte blir friskare av att vila och inte göra någonting så då skiter jag i den. Det blev en galen kväll och en galen natt och jag shotade ungefär lika mycket nässpray som annat. Som sagt, galet. Diverse dans och ragg, haha, för alla medverkande parter. Men dagen efter, då mådde jag lika dåligt som jag var korkad. Precis som efter nyår. Skyll mig själv, svar ja. Min chef har inte ringt mig och jag orkar verkligen inte ringa henne heller, även om jag behöver peeeeengar. Ah. Jag hade verkligen till och med fått betala någon slags skuldränta för att jag hade tagit ut pengar jag tydligen inte hade. Härligt.

Klockan är i alla fall snart tre och frosten från natten ligger kvar, det är klart och antagligen odrägligt svinkallt ute. Men jag saknar ändå hunden och promenaden på Skansberget. En halv måne syns också så fint.

Jag skriver lite mer nu, fast det är så dåligt, så dåligt. Översätter mest Cohen och Supertramplåtar. Försöker med björk och Anthonylåtar också, men tappar bort mig i deras röster. Ingen koncentration alls där.

Snodde en, pratade med en gammal, pratar om en tredjes nya ragg över sms när han är på date med henne. Jag är en förtappad själ, det ordet har verkligen används frekvent de senaste dagarna. Blev spontanupplockad av en, är arg på en annan och blev spontandumpad av en tredje. Det kanske är detta som kallas livet. Saknar den sista så fruktansvärt men vet inte om han ens finns längre. Som sagt, livet.

Skolan, nej förresten, jag tänker inte ens prata om det.

Min mamma kom in i mitt rum igår och frågade om säkerhetsnålen var en svensk uppfinning. Jag googlade på det och nej det var den inte, snarare än uråldrig grekisk sådan. Men jag kontrade med att blixtlåset är en svensk uppfinning, jag vet till och med om vem som har patenten på det. Inte så coolt kanske. Ett sådant fakta som har hängt med alldeles för länge egentligen. Google liksom, det är där jag hittat mig själv. Men nu ska jag ta med mig både min Francoise Sagan och min spanskabok till soffan och se om det finns något mer hjärndödande på tv. Livet.