It´s the desease of the age
Protect me from what I want. När man är på väg att glömma så dyker allt upp igen, en jävla msn-konversation kan skaka upp massa som man trodde var borta. Jag blir så trött, jag vill inte ha den där jävla människan i mitt huvud längre. Det är väl antagligen bra att snubben inte bor så nära, så slipper man bli överraskad i alla fall.
Jag gillar inte att mina blogginlägg numer bara handlar om det här. Det är antagligen inte särskilt kul för någon att läsa om mina miserabla tankar. Egentligen är jag arg och engagerad och glad och skrattar och filosoferar och kommer på och omformulerar och musik och trallar och längtar och drömmer och går omkring och tänker massa. Nu är det som om jag sitter i en tvättmaskin eller nåt, allt går runt, runt bara.
Stina har rätt, den här stan är alldeles för liten. Man blir hela tiden påmind om saker man inte vill bli påmind om. Det handlar sällan om ord, bara om rörelser, händelser, händer eller kanske om min egen hjärnas dåliga vana att dra för långa paralleller. Jag vill inte, jag tycker inte det här är det minsta trevligt längre. Jag tycker att det låter töntigt när Brian Molko sjunger på franska, men resten av texten är så klockren så ja.. det spelar ingen roll. Protect me from what I want. Jag vill inte mer.
Remember when we celebrate
We drink and get high until late
And now we´re all alone
lite halft om halft. är du miserabel själv?
ja. vi borde absolut leka å porra för hela slanten.
söndag måndag nått snart?
PÖSS:
be happy
Fast jag tror inte det handalr om stan. Det handlar om lagen om alltings jävlighet, maxime. Lagen som trologtiv den mest konsekventa av alla, som tvingar en att stöta ihop med det där exet man fortfaranade är kär i och spy på hans/hennes skor. That's what it's all about. Och det spelar ingen roll om man flyttar till Abu Dabi, det kommer liksom hända ändå. Men, i och för sig, som de säger, det går inte att bli lycklig i Göteborg.