PEPE BOTELLA

Sitter på ett café som utgav sig för att ha wifi, men man ska ju alltid fråga innan.. Spanien. Så jag publicerar detta lite så där postdaterat om man säger. Jag skulle plugga, jag kan nog kanske göra det utan internet men finner det en sjukt bra anledning till att inte göra det. Plugga kan man göra sen liksom.. Har jättemycket att göra egentligen, men än så länge är deadlinen lite för långt bort för att den ska kännas verklig.

 

I torsdag hade jag en föreläsning som skulle handla om kvinnans perspektiv på filosofins historia. Redan här är det ju ganska offensive, då vi har en sådan lektion på en kurs på 4 månader, med ca 4 föreläsningar i veckan. Men hur som, då tänker man ju att man kanske skulle ta upp några kvinnliga filosofer som inte är tillräckligt relevanta för att ingå i en grundkurs på grund av vår patriarkala historia, men som ändå är viktiga. Så att man vet att de finns liksom. Men det var inte det vi fick. Istället pratar vi om vad feminism är i de första 45 minuterna. På lågstadienivå. Så jävla sjukt att folk som pluggar på universitetet inte vet vad feminism är, som fortfarande tar upp de håriga armhålorna liksom.  Vår lärare är bra, jag tycker om honom för att han är sådär filosofi-virrig och för att han pratar värmländska. Och på ett sätt tycker jag synd om honom för att det inte är att undervisa feminism som han är betald, den här föreläsningen var ju tydligt endast med för att universiteten måste ”applicera ett genusperspektiv” på allt och alla. Men feminism är allmänbildning. Man ska veta att det handlar om rättvisa och jämställdhet, inte om att kvinnor ska vara som män eller att kvinnor är bättre. Det känns så sjukt förlegad att säga att man inte känner sig bekväm i att kalla sig feminist för att man då ”förknippas” med negativa egenskaper. Typ som att inte raka sig och att hata män. Frågan om man kan vara feminist som man kom upp. Vad i helvete liksom. Men det värsta var när vi började prata om vilka olika sorters olikheter som finns mellan kvinnor och män i dagens samhälle. Lönerna kom upp, höga positioner kom upp. Sedan kom könsrollerna upp. Det som skapar de två föregående. Då säger vår lärare att de finns statistik på de två första, men att könsroller är svårare att bevisa. Att det inte är vederlagd vetenskap. Att det inte finns statistik på det. Vadå att det inte finns statistik, det är klart som fan att det gör. Titta på skolbetyg, titta på ätstörningar, titta på sportutövande, titta på brottsstatistik. Va? I nästa mening säger han att jaja, men det finns ju män som tänker kvinnligt och kvinnor som tänker manligt. Och att ”tänka kvinnligt” eller att ”tänka manligt” skulle då vara vederlagd vetenskap? Som vanligt så blir jag först jävligt arg men ju längre all den här okunskapen fortsätter blir jag bara ledsen. Och galet uppgiven. Det där hoppet för människan, vi är ju rätt smarta ibland, hoppet för att det nog kommer att gå ganska bra ändå. Helt borta. Puts väck. På grund av en lärare och några elever. Som borde veta bättre.

Resten av föreläsningen handlade om vilken feministisk kritik mot filosofin som har funnits genom historien. Kritik mot att historieskrivningen är mansdominerad, kritik mot den kvinnofientlighet som vissa filosofer uttryckt och kritik mot att begreppet ”människan” genom historian varit samma sak som ”mannen”. Ja det är klart att det varit så, för vår historia har varit mansdominerad, överallt, inte bara i filosofin. Det är la inte heller något att vara arg över, det går ju inte att ändra på. Däremot så blir det så paradoxalt när folk i min klass tycker detta är dåligt, men samtidigt inte vet vad feminism är. Den rörelse som har tagit oss till det relativt jämställda samhälle vi har idag. Kvinnor har inte samma status som slavar längre liksom. Om vi någon gång skulle nå målet med ett jämställt samhälle, så är det i alla fall inte deras förtjänst. Snap. Och under två timmars föreläsning, så nämndes inte ett enda namn på någon stackars kvinnlig filosof. Eller någon feministisk filosof. För enligt kursplanen så är kvinnligt och feministiskt samma sak.

 

Nog om det. Igår smakade jag på godis som smakade gurka. Från Mexico. Det var som en napp typ, grön och smakade galet mycket gurka, på riktigt liksom. Denna skulle man också doppa i ett pulver gjort av salt, peppar, citron och sjukt mycket chili. Min mun dog verkligen, smaken höll i sig i typ 2 timmar. Ändå kunde jag inte sluta. Det smakade liksom mat. Sjukt gott med öl också.

Jag motbevisade mig själv igår också. Inte på grund av gurkgodiset dock. Jag är alltid trött och tråkig, eller jag känner mig sån. Och igår var jag lite bakis och jättetrött och ville helst gå hem efter den första baren vi var på. Te och sängen liksom. Men sedan så vände det. Och så dansade vi till grym musik på en grym bar i flera timmar. Och jag var den enda som inte ville gå hem. Energidryck och vodka är hur jag motbevisar mig själv.

I alla fall så tror jag att jag trivs bättre här än i den förra staden. Mer freedom, mindre pengar, ny miljö. Grymma barer och klubbar. Billig red bull. Inte så mycket kolhydrater för att väga upp onyttigheten. Eh.

La datorn i knät nu och det gick inte för ett stort blåmärke på låret. Kommer ihåg nu att jag gick in i en sådan där liten stolpe igår och sa därefter ”aj, det där kommer att bli ett blåmärke imorn”. Skål på den. Idag ska jag ladda ner en film som visades på en av barerna vi var på igår och sova tidigt. Om det går, vaknade vid halv tre ”i morse”. Såg ut som döden när jag kollade mig i spegeln. Men ingen bakfylla, bara trötthet, men himla glad för att jag är här och för att jag hade en galet god kväll igår. För att jag har träningsverk för att jag dansade så mycket. För att vi var hemma efter grabbarna vi bor med (händer aldrig). Och för att vi var piggare än dem ”i morse”. Snap.

Borde plugga idag men känner att gå på mässa och kolla på dålig film är mer värt. Stressen får komma imorn, eller dagen efter. Eller aldrig. Nu dog Rs dator, och jag är sugen på något innehållande tomat, basilika och ost. Och lite kolhydrater. Besito.