HINTED

Ibland när jag suckar eller tar ett djupare andetag så knakar det galet högt i mina ryggkotor.

Jag har fem miljoner anteckningsböcker men skriver väldigt sällan något som är värt att komma ihåg.

Jag är jätte svartsjuk och är alltid arg på andra, sällan på mig själv.

Jag tycker om flygplatser för deras akustik. Man slipper höra andra människors samtal även om de sitter en meter ifrån en.

När jag inte har något att göra eller bara sitter stilla så river jag sönder mina naglar och nagelband helt neurotiskt.

Jag har tre gitarrer, en bas och en cello och jag spelar egentligen inte på någon av dem. Men jag tycker att de är fina att titta på.

När jag har suttit vid datorn ett tag så är hela ”nedersidan” av min handflata svart för att jag inte har en musmatta utan bara ett papper som jag också kladdar på med diverse bläckpennor.

Mitt rum är typ alltid dammigt, inte för att jag aldrig städar utan för att vår lägenhet ligger närmst ventilationscentralen som egentligen är djävulen. Dessutom susar och vibrerar vårt badrum som ligger närmst.

Jag sover på ett loft, och jag älskar det men har haft många blåmärken genom åren på grund av kombinationen: stege, mörker och alkohol.

Jag har halva garderoben full med kol, bläck, akvarell-, olje- och akrylfärg, skissblock och dukar men jag har inte tagit ut dem på ett år. Jag tror att jag är konstnärlig men jag vet det inte säkert för att jag är så lat.

Jag älskar TP och Vem vet mest?. Antagligen för att bevisa att jag är lite allmänbildad i alla fall.

Jag har en stor papperskasse med diverse plastblommor i som jag fortfarande tror att jag ska göra något kreativt med.

Jag kan Weeping Willows skiva In to the light och Supertramps Crises, what crises? helt utantill.

Jag tänder på ben, alltså typ nyckelben och höftben och andra ben som syns och känns under huden. Inte vanliga tråkiga ben som man går med.

Jag hatar att känna mig ensam och känslan av likgiltighet. Om man är likgiltig så borde man ju inte känna något alls, men jag blir likgiltig/ångestfylld.

Jag har varit på Roskildefestivalen i fem år i rad nu och gillar det, men aldrig någon annan festival typ sprit och hångel hela natten. Och jag kan inte säga att jag är sugen heller. Vilket kanske gör mig torr.

Jag hade en julmåne istället för en julstjärna och den hänger fortfarande kvar i mitt fönster. Mest för att jag inte har något som mer kan liknas vid en taklampa.

Jag känner inte min mormor och morfar. Och jag är mer ledsen för att mamma är ledsen för det än vad jag är ledsen för själva grejen. Och det har jag dåligt samvete för.

Mitt sockerberoende fanns inte på typ ett halvår och mina motionsvanor var verkligen grymma och jag mådde bra av det, sen kom julen och förstörde allt och den har typ inte tagit slut än, julen. Jag är lat, som sagt.

Jag stod och grät på Apoteket idag, sedan frågade jag mamma ”Varför är jag så jävla skör?”. Då är man skadad. Eller kanske ännu värre, pretentiös.

Nu har jag droppat massa konstigheter om mig. Det var väl roligt? Det kommer säkert en ännu värre uppföljare, det är så mycket man förtränger. Puss och hej.

Lång tid, inget seende om man säger. Men nu är jag tillbaka för en liten uppdatering. Just nu kittlar en post-it mig på handloven. Det står Hej tråkighet på den men på ett annat språk. Boken som nästan första gången förde mig till alla Hagas antikvariat. Men jag gav upp efter diverse dissar och gick till biblioteket och beställde av en redig bibliotekarie.

Sedan märkte jag att jag har glömt fettisdagen, det är ju lite jobbigt känner jag. Istället drack jag för mycket te och åt för salt mat.

Kollade på Aktuellt för en stund sedan och märkte till min förskräckelse att jag missat vår alldeles egen sessa Victoria har gått och förlovat sig med sin Stureplanskille. Båda har jättestora hakor. Kollade också på presskonferensen och typ dog av skratt för all torrhet. De var så torra att det fastnade ludd på dem om man säger så. Och sedan i ett litet soffsnack satt diverse hovmarskalkar och blabla och pratade med tidningsredaktören Pamela Andersson!! Det måste ju vara ett skämt, herregud vilken trovärdighet.

Idag har jag också haft något slags business meeting, det var verkligen grymt. Tjejen jag träffade har läst allt det jag skrivit på min ”bok” som snarare är ett häfte och hade massa bra grejer att säga. Det kändes nästan lite professionellt. Och jag blev inte helt sågat vilket verkligen var min mardröm. Men nu fortsätter jag att skriva med gott samvete över att jag inte slösar min tid. Post-its har för övrigt blivit en ny grej för mig, har verkligen upptäckt dem. Precis lagom storlek och går o klistra upp överallt. Oslagbart.

Det här var inte lika kul som jag trodde. Fast det kanske är för att jag har ett bad upptappat. Ljus och vin och lite skum. Och en bok. Grymt. Om det ändå vore fredag också.