HINTED

Tjoho det är jul. Även om det är höst i mitt huvud, snön existerar ju inte och solen skiner. Familjen smygsmakade skinkan i natt, farmor berättade om en av hennes likörfyllor i Italien, pappa pratar om alla hippiejular de firade. Där fanns ingen skinka på borden, bara nöt- och bönlimpor typ. Jag är glad så länge jag får potatis och håvmästarsås. Och Bono har blivit dubbad till riddare, fast han kan dock inte kalla sig Sir Bono, för det måste man ha engelskt medborgarskap. Det var ju synd tänkte han och fortsatte tänka på de fattiga i Afrika. Det finns ändå goda människor. Som skiter i titlar och använder sin famousness till något bra.

Och Israels premiärminister Ehud Olmert och den palestinska presidenten Mahmud Abbas skakade hand i går. Israel ska ta bort massor av vägspärrar på Västbanken de närmsta dagarna och ska också lämna tillbaka 100 miljoner dollar i frysta medel som ska användas som humanitär hjälp för Palestina. Målet är "en lösning med två stater sida vid sida i fred och säkerhet". Jag blev så jävla glad när jag läste det. En riktigt bra julklapp.

 

Jag har borstat ut håret. Jag ser ut som en jävla hund. Så fort jag borstat ut hela så började jag tupera det igen. Jag borde raka av skiten egentligen. Jag borde göra något. Jag borde gå ut och göra en snöängel i frosten, slå in paket, klippa luggen, läsa smset jag just fick, vara frisk, hitta något att ha på mig ikväll. Jag borde jobba för världsfred, bli som Bono, skaka hand med Palestinas president, röja minor i Sudan, i Somalia, i Irak, i Iran, jag borde åka till Danmark och gömma flyktingar, inte sova så länge på morgonarna. Att göra på jullovet typ. God jul.

Last night I dreamed I screwed a hen
and then I told my friends
to be their friend
to come closer
but they just laughed and laughed

Last night I dreamed I screwed a hen
and then I told my band
and they said
"You dream much. Go and find a girlfriend instead"

Last night I dreamed I screwed a hen
My baby was a hen

Heartache is nothing for me
I say goodbye Oslo City, goodbye

Things have always been strange so don’t get me wrong
When I don’t dress up to fit your heartbeats

But if I start to live on sushi, fresh fruit I can do yoga in the park
but I stay in daytime two more days to lose some weight before I start

But if I start to lose some weight I can eat take away food, drink soda in the park
In a fur coat I walk dry under the sun and feel like a true man-killer
When it's over... my friend

I want to see you sober
then we can be a family
when I'm your sister
and you are my heroin
 

The world of love
I mistook your blood for alcohol
and I got drunk and wanted more
so I searched in you for a cure
but all I found was endless war

This day have been kind of great. Jag spelade piano, pratade krokodiler och hudcancer med min baslärare, åt pistagenötter och sjöng inte falskt på konserten. Det var skönt. Rysningar när Joel spelade sentimentalt på sin klariflöjt, om han la ner väldigt mycket av sig själv där så kändes det, annars är han en bra skådis. Jag gillar min klass och min skola. Riktigt. Fick dock lite sug att åka till Australien och slåss med krokodiler och carpet snakes. Inte efter att gå på musikhögskolan. Om jag nu skulle komma dit, mot alla odds.

Hann hem till Kobra, de pratade om blyghet. En konstnär målade väldigt bra med tusch och blev generad över att någon tittade på honom. Jag undrar vad det är man vill med sin konst. Man kanske vill bli sedd, berätta något. Vad är då skillnaden mellan uppmärksamhet och uppmärksamhet, Vad är skillnaden mellan att bli tittad på när man målar och när tavlan hänger på en vägg? Det borde ju ligga lika mycket av konstnären i konsten hur man än ser på den. Egentligen, men jag förstår skillnaden tror jag. Det var bara en tanke.
 
Imorn är det Miss Li på Kellys, förhoppningsvis cabaret för hela slanten. Jag gillar att ha ljud i öronen, speciellt sådan man ler åt. Humor är ett viktig element in la musica. För mig. Och när någon gör det med talang, energi och med ett leendet klistrat över alltihopa så kan det inte bli bättre. Du ler.

Protect me from what I want. När man är på väg att glömma så dyker allt upp igen, en jävla msn-konversation kan skaka upp massa som man trodde var borta. Jag blir så trött, jag vill inte ha den där jävla människan i mitt huvud längre. Det är väl antagligen bra att snubben inte bor så nära, så slipper man bli överraskad i alla fall.

Jag gillar inte att mina blogginlägg numer bara handlar om det här. Det är antagligen inte särskilt kul för någon att läsa om mina miserabla tankar. Egentligen är jag arg och engagerad och glad och skrattar och filosoferar och kommer på och omformulerar och musik och trallar och längtar och drömmer och går omkring och tänker massa. Nu är det som om jag sitter i en tvättmaskin eller nåt, allt går runt, runt bara.

Stina har rätt, den här stan är alldeles för liten. Man blir hela tiden påmind om saker man inte vill bli påmind om. Det handlar sällan om ord, bara om rörelser, händelser, händer eller kanske om min egen hjärnas dåliga vana att dra för långa paralleller. Jag vill inte, jag tycker inte det här är det minsta trevligt längre. Jag tycker att det låter töntigt när Brian Molko sjunger på franska, men resten av texten är så klockren så ja.. det spelar ingen roll. Protect me from what I want. Jag vill inte mer.

Nu har jag eldat på lite för många broar den här veckan känner jag. Rivit i de gamla gulnande papperna. Dock har jag bundit ihop några gamla trevliga band också. Jag vet inte vilket som är bäst. Att man kan få psykoser utan droger och att procenthalten alkohol inte förändras beroende på hur mycket öl som är i glaset har jag diskuterat. Och att revolutionen måste starta inifrån, precis som "the leadrapper" i Atmosphere säger. Att han har ett plåster på näsan och skryter med att han "nästan" varit alkoholist spelar inte så stor roll idag. Jag vill bara ha någon som ger mig nya perspektiv. Och är spännande. Att det finns något man inte förstår. Att låna en sommarstuga och repa i två veckor verkar lockande. Även om skogen är full med knott och mygg. Även om man bara får klart en låt. Även om man är så trött på att ha ljud i öronen i veckor efteråt. Jag vill odla skägg och komma från norrland och jag vill att folk ska beskriva mig som "speciell, konstig, man vet aldrig vart man har henne, ibland brilliant, ibland förjävlig". Jag vill kunna någonting riktigt bra och jag vill att folk ska tycka om mig. Jag vill vara smart och jag vill kunna sova även om det är ljust ute. Sommar och musik och gräs under tårna och stränder och stora klippor att värma sig på att prata djup på natten i en skog med kor i att äta kall middag på den varma altanen när solen ligger över havet och blir så där röd som man bara ser på vykort. Det händer faktiskt, att det är så röd. Det beror på att ozonlagret nu mer är lika tunt som det där floret mormor hade på hennes mammas begravning. Det är vackert, men gråtmilt. Sorgligt men sant. Det går att se igenom, precis som allt annat.

Jag dansade, det var det bästa jag har gjort på länge. Med lagom mycket av det chilenska vinet i blodet dansade vi till reggae, ragga, reggaeton. Efter god mat och trevligt sällskap hos Miki, som är vuxen nu. Jag älskar henne. Som bevis på det köpte jag ett citronträd. I´m sitting here in my boring room liksom. Jag hoppas hon förstår kärleken i det.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tror på människan. På dess kompetens att tänka själv. Ta ansvar för sig själv och för sina medmänniskor så långt man klarar av och tycker är rätt. Jag tror på en form av mer direkt demokrati än vad vi har idag. Jag tror att vi själva klarar av att ta de besluten som kostymerna på de höga hästarna tar nu. Jag tror att vi skulle utvecklas mer på det sättet. Man lär sig att tänka och ta beslut själv istället för att masa sig upp ur soffan vart fjärde år och rösta på några få som tar besluten åt en. Jag tror att man kan komma fram till mer rättvisa beslut genom diskussion än vad man kan genom majoritetsbeslut. Och jag blir så trött på alla de uttjatade begreppen, anarki vad är det? Kaos eller nitar? Hejjaghoppasattniförstodattjagintemenadaallvardär. Jag tror på fred, eget ansvar och min egen hjärna, på våra egna hjärnor. Jag tror att vi är smarta, men att vi inte orkar ta oss upp ur sofforna och visa det. Revolutionen ska börja inifrån.

Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha honom. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha.

Jag är nio år och har långa flätor. När jag gråter så kommer det stora pojkar och drar i dem. Min lärare säger att det är för att de tycker om mig, de vet bara inte hur de ska säga det. Jag vet att det inte är så, men jag torkar tårarna på tröjärmen och försöker att inte vara i vägen istället. Försöker att ta så liten plats som möjligt för att ingen ska se mig.

Jag inspireras av folk jag inte borde inspireras av, det blir för förutsägbart. Meningarna som bara är klichéer trillar ut genom mitt huvud, rinner ner på tangentbordet och förvandlas till kopiösa mängder ettor och nollor. Jag vet inte vart de kommer ifrån. Bara vart de hamnar, framme för alla att titta på, det känns dumt. Tänk om man ångrar sig. Det spelar ingen roll, de kommer aldrig försvinna.

Vi stod på skolgården och alla hade försvunnit. Klassen skulle på någon konsert långt borta och vi hade kommit lite försent, vi hade lekt i buskarna bakom skolan och glömt bort tiden. Skolgården var helt tom, och vi visste inte alls vad vi skulle göra. Hedvig ville gå ut på äventyr och gå utan för skolgården, jag var bara rädd och lessen. Jag kommer inte ihåg hur det slutade. Men det är ett av de där traumatiska barndomsupplevelserna. Amanda hur stor är skillnaden mellan 2 år och 8 månader och sen vi hade flätor och mycket mindre skostorlekar än idag?