HINTED

När hon sjunger omlott

Då blir allt tyst

Är snabbare än sig själv

Och det vill jag också vara

Tänka, låta före mig själv

Efter de tre minuterna och trettiotvå sekunderna

Måste jag be dig komma tillbaka

Nej

Lågorna slickar dina strumpor medan du skrattar åt någon vid ett annat bord

Det är stråkar som slickar dina strumpor

Du själv slickar dina strumpor och lågorna slickar dig

Någon annan vid ett annat bord skrattar åt dig och lågorna och stråkarna

Hon sjunger omlott och du,

Sätter ner foten

Finfördelat skvätt av oro börjar rinna ner för väggarna

Dina strumpor slickar på väggarna

Du ritar ett hål i golvet och det mesta rinner ner

Någon vid ett annat bord gråter för att det börjar bli mörkt och jag,
Jag har ju inte ens mina vingar med mig

Lila matchar med lila, Loke matchar med mig. Frisyren har dött efter en ansträngande dag, mitt hår luktar som Js lägenhet. Jag vill inte gå ut idag, eller imorn även om jag bara har två lektioner. Jag vill hoppa av skolan, börja skriva på riktigt. Lära mig massa ord. Plugga text. Jag har ingen aning om vart musiken tog vägen. Det känns som jag tog fel. Jag vill inte veta vad skillnaden på subdominant och tonika är. Det är ju inte relevant.

Jag vill gå ut på gatan och inte känna igen mig. Jag vill titta Morrisons grav i ögonen och köpa ett paraply i Monte Matre. Sitta i en tobaksdimma och prata med en mexikansk man med ådrade händer, det största leendet jag har sett, till solen börjar gå upp över ett berg. Plocka en mango direkt från trädet. Snubbla med för höga klackar iklädd neonfärger, gå förbi gitarraffären i Soho där de två snyggaste snubbarna jobbade, på väg mot en go utekväll. Titta på himlen från en öken, titta på himlen från en glaciär, titta på himlen från en kamelrygg, titta på himlen genom en husfasad utan hus igen. Titta på himlen från någon annanstans än där den inte täcks av gråa moln och höghusen på guldheden. Jag vill inte bli lockad av tvn. Jag vill öppna dörren, gå ner för mina långa trappor, ut ur porten och hitta en ny trottoar.

Jag fortsätter på den tråkiga, triviala vägen. Ett av de värsta besluten jag någonsin har tagit. Det känns hemskt, jag ångrar mig redan. Tankarna går runt om att det alltid kommer vara så här, att jag kommer att tvingas ta sådana här beslut om och om igen. Det blir inte heller lättare, man vänjer sig inte. Med åldern försvinner de spontana och blåögda handlingarna, du inser plötsligt vad du väljer och väljer bort, verkligheten slår dig i bakhuvudet med en spade. En stor och hård sådan. Det här valet kommer att förfölja mig i hela mitt liv, men jag förstår ändå inte riktigt vad jag har gjort. Vilka konsekvenser det kommer få. Mer än att jag kommer ångra mig, att jag inte vågar prata på ett tag. I några timmar betydde inget annat något, sen gjorde det det igen. Slog tillbaka med dubbel kraft, bara för att jag hade tänkt på något annat i en sekund. Jag tycker inte om min verklighet när den kommer och ringer på dörren när jag är sjuk och ledsen, och dessutom har sitt ex med sig. Går ut i köket och tar ett glas vatten, säger att han börjar känna sig hemma här. Då längtar jag efter fiktion. Och att lära mig ord, dränka mina sorger i ord, tänka på något annat än det jag skapar i mitt eget huvud, ord, det är tillflykten. Adekvat/opportunt/salongsfähigt eller Juvenil/pueril/infantil. Sammanhang som bara kan förklaras på dessa sätt. Jag kanske låter nördig. Eller som man också kan säga fjantigt, enfaldigt, abderitiskt, jönsigt, fånigt, nipprigt eller fnoskigt. Du väljer vinkel på uttrycket. En sampling med en frekvens uppdragen eller lite nertonad. Ditt val. Selektion, alternativ eller korande. I could go on forever.

Klockan är nu halv två, min Steinbeckroman är för jobbig att läsa nu så jag ska ta fram ordboken och bläddra lite. Imorgon kanske jag kan uttrycka mig bättre än idag, formulera ångesten som tydligen kommer från ingenstans, ånger och beslutsångest är något annat. Eskalera ordförråd, ett mål på vägen. Raise your flag (Higher, higher). Imorgon kan jag berätta hur rädd jag är.

Jag andas ut mellan Jag älskar dig pinglan och Jag älskar dig kalven. Rena generaliteter hörs från köket och jag har spenderat för mycket tid med min familj. Jag hör saker som inte sägs och blir arg och tjurig i minst en halv dag varje gång. I Louisiana inskaffades tvålblad och stora fredsduvor i svart och orange, det ordet är alltid lika svårt att böja. Fast nu skulle det inte ens vara böjt. En bok om uppenbarelser låg på ett bord, eller snarare en bok med bilder om uppenbarelser. Höga stapplar med rostat bröd mitt i en skog, fasanerna verkade glada. En trädgård med en stor hög med fake gräsmattor. Jag vill också ha en ljusstråle lysandes på mig i min trädgård. Langa lite uppenbarelse åt mitt håll, tack.