HINTED

jag mår konstigt. det är massor av fart i mig, men jag är skittrött. jag har inte gjort något förutom att vara sjuk den senaste veckan och nu när jag kom in till stan så är det genast en väldigt massa grejer som ska fixas. bråk med föräldrar, måste ha nya skor, fixa billjett så vi kommer hem från roskilde. och jag ska träffa en imorrn. tjoho eller fan. eller jag vet inte.

tänk om världen går under i natt. vi vaknar imorrn och ser bara mörker. allt är borta. fast och andra sidan borde väl man inte vakna om jorden går under. jag var egentligen bara ute efter det symboliska värdet. men jag hoppas att den inte gör det. trots allt. vi ska åka till roskilde fucking festivalen och jag ska se fucking placebo och fucking gogol bordello och fucking massa andra coola band. i fyra dagar, bara musik, så att när man kommer hem vill ha absolut tystnad i flera dagar och sen vill man bara åka tillbaka. en massa roliga människor, första året jag var där så kom det fram en brud på en morrissey spelning och sa att någon hade skollat hennes händer, att världen var ond och att hon älskade morrissey. låter inte så spännand ekanske, och det var det inte heller men jag kommer ihåg det och kommer antagligen göra det väldigt lång tid framåt. jag var ändå liten då.

alla mina bloggar handlar ju på något sätt om musik. jag känner mig själv rätt bra ändå. eller det kanske bara tyder på att jag är en nörd.

jag hoppas att jag överlever morgondagen.

det brukar inte alltid vara bra med saker som flyger runt.
i luften, i folks huvuden, var som helst egentligen.
de kan krocka med någon som går sönder, bara förvirra
att vara något som flyger runt kan däremot bara vara underbart
smita ifrån, smyga igenom, krypa runt.
slippa
jag tänker på mitt soundtrack
till mitt liv, min berättelse
om jag ens har något värt att berätta
man vet ju aldrig riktigt säkert om någon faktiskt lyssnar när man pratar
jag har vänner som är skådespelare
fast det spelar nog ingen större roll egentligen
allting börjar med lite pianoplink
sorgset men med mening
monotont
tempot ökar lite ibland, falnar ibland
melodin göår lite högre, lite lägre
kraftfullare
ni kan inte höra det, jag kan
eller vad fan vet jag, om någon har lyssnat så kanske den vet
det slutar med en hel jävla symfoniorkester som bara fläskar på
allt det dom har, ilska, sentimentalitet, vad fan som helst
sen går allt åt helvete
med en cymbalkrash, en flygel exploderar, filolerna flyger
sedan tyst: skrammel

die young, stay pretty

jag är inte ute efter något

jag har rotat igenom alla min farmors gamla LPskivor idag. det var en ganska så himelsk upplevelse faktiskt. jag trodde att min faromr var lika oldfashion när det gäller musik som de flesta andra jag känner typ. haha jag är inskränkt. nej men alltså att hon skulle lyssna på dansband och sånt typ. då hade jag ju dött på riktigt. men jag hittade massa roligt. ANDRA UPPLAGAN AV THE WHITE ALBUM MED FUCKING BEATLES! jag förstår inte hur hon lyckas. även om man inte lyssnar på beatles så är ligger det ju lite lycka i att bara veta att man har den skivan i vardagsrummet. jag jhittade också några hendrix skivor, en väldig massa dylan coh massa rolig jazz, typ chick corea och så. jag satt där med skivhögarna runt mig och var helt lyrisk i min feberyra. en en gång kan musik nästan betyda för mkt. eller nej förresten. aldrig För mkt, bara väldigt mkt. hon hade också två orginal skivor från woodstock, jag tror att jag ska sno en sån och springa. och tältprojektet och massa politiska progg grejer. det är ju aå att man blir lycklig

fast annars är jag bara seg. jag vet inte vad jag ska göra. i allmänhet liksom. det regar ute, fast det gör inget, får ändå inte gå ut i solen med de jävla pencilinet jag går på. jag är på landet, med familj, som iofs är glada för att jag är alldeles för passiv för att tjafsa emot som jag brukar. kanske är skönt för dom i alla fall.
om en vecka börjar fucking roskilde festivalen!! det ska bli så himla skönt och åka dit.. så att man kan vara något annat en stund, inte så att jag tänkter spela en roll, utan mer ändras efter miljö eller nåt. jag trivs så himla bra med så mkt folk och musik runt omkring mig. ett problem bara, vi har ingen aning om hur vi ska komma hem egentligen. våran "ride" åker måste vara i stan klockan 9 och roger waters(roger fucking waters!!!) spelar en halvtimme senare. osis liks. vi får la lifta eller nåt. jag bryr mig inte egentligen bara jag får se honom!! och placebo, herre gud! och kanske the strokes.
fy fan vad kul det ska bli!! jag vill åka nu!! fast minus halsinfektionen, min stackars kropp och mördar pencilinet.

för att citera en liten snubbe från min kära farmor skivsamling:
i´m an astronaut
and i´m on my way to mars

att vara eller att icke vara
är en alldeles för stor fråga
för våra små hjärnor
i den här världen
i det här samanhanget
betyder vi ingenting

det handlar om att leva eller att inte göra det
inte om att hoppa, karva upp handlederna
eller att inte göra det
utan om att leva som om du faktiskt lever
att göra sånt du inte tänkt att du ska göra
på morgonen när du stiger upp
att låta samanhanget
ta med dig dit du aldrig vart
eller att inte låta det göra det
för att du inte har någon lust

det behöver inte vara så mkt svårare
även om det oftast känns så
jag vet
vart jag än går har jag ett "borde" i huvudet
jag suddar ut det
frågan Att vara eller att icke vara
dyker upp
lägger sig ovanpå och stryper "borde"

hej kliché
eller jag vet inte

det har jag undrat hela dagen egentligen. finns dt någon som har kommit längre i sina konstiga tanke banor än vad jag har? jag vill veta så mkt som jag inte vet. och jag har inte en aning om vad jag ska få reda på dom grejerna jag vill veta. det är som en riktigt ond cirkel.

jag satt i mitt fönster (fyra våningar upp) och undrade verkligen hur det skulle vara att hoppa. inte för att jag är depprimerad och vill ta livet av mig utan mer för att känna hur det hade känts på vägen ner. och kanske när man ligger där nere mellan cykelställ och matthängare med bruten nacke. vad ens sista tanke hade vart. bara för at det var en sådan dag. lite melankolisk sådär. men jag gjorde det inte såklart. jag lyssnar på johnossi och är trött på mig själv istället. jag vill rymma igen, det var så spännande. fast det känns inte som att jag har nåt eller någon att rymma till idag.

vi får väl se vad jag hittar på. jag brukar vara ganska kreativ när det gäller sånt. jag vet inte vad det betyder.