HINTED

Den är tung och åt helt fel håll. Brun men fel. Har inte ätit mig till de efterlängtade axelknotorna. Allting som varit vitt blir smutsigt och det är mitt fel. Getingarna flyger runt mitt huvud som en gloria och väser om gulrandiga små djävlar. Det är inte meningen att vara jagad och ack så fattig, men det är så det är. Pojkarna är i vänskaplig extas och det är så fint. Tills den där äckliga brudstämman kommer in. Havet lockar men inte något annat. Orkar inte öppna käften. Lusläser rimordböcker men skönlitteraturen läggs bort efter de första sidorna. Eller avslutas utan att ihågkommas. Tärningar, gallons av vin och gulnande motorcyklar. Solen kliar på mitt bröst och fräknar förökar sig. Språket körde sig ganska snabbt och det är en till orsak att stressas av. Men staden väntar på mig, eller i alla fall en däri. Lite trygghet och lite lathet och lite galenskap light. Hoppas på skrattattack och sänghalmsmys. Och påtvingat bad. Fint.  

Jag kommer ihåg dagen på gräsmattan med kräftor och citronen i ögonen som utlöste allting. Att man inte bara kan dra utan att det får värre konsekvenser. På en vägren ute i skogen fast mellan får och kor. Det tillfället och ett till var de hemskaste. Båda dagarna var soliga och började relativt bra, men sen föll allting. Det var nog då det började gå utför med vårt band, släktbandet som inte är mycket värt längre.

Jag kommer ihåg min yngre ungdom som arg. På kungsportsplatsen med alla partistugor och kärlekskrankhet. Hur förstörd jag var efter att ha sett. Jag vill inte fortsätta på den meningen för det är allt för patetiskt. Även om det inte var på riktigt då, utan bara på håll. Väldigt långt håll.

Avundas min vän som faktiskt berättade, allt, rent ut. Precis och exakt, inga ord som gjorde meningen ogripbar. Resultatet och konsekvenserna kanske spelar mindre roll när man gör som få och går ut i den ärliga världen.

Jag tror att, även om det känns cyniskt, att berätta hade förhindrat det som nu är bra. Men ändå lägger jag till "feg" på min personal resumé.

Jag drömmer ofta om djur numer, även om jag bara kommer ihåg dem senare om någon vaknar bredvid mig och frågar om nattens äventyr.

Det finns olika versioner av allting och jag vill inte höra mer martyrskap. Hon har tagit min tillflykt efter att folköl och Dylan inte längre känns aktuellt. Musik gör saker och ting finare, allt behöver soundtrack för att göras förståeligt. Det är konstigt att det fortfarande känns så, man trodde att skolan hade förstört en för alltid. Inte på det sättet trots oddsen.

Latinokillar med gitarrer är det bästa som finns, något med värmen. Språket. Jag är kär.

Jag kommer ihåg kvällen som jag fortfarande har ärr ifrån. Två stycken stiliga under foten, ett med en svart prick i och en med glasflis som efter nästan tre år fortfarande gör ont när man trycker på det. Ett av mina äventyr. Mitt torg alldeles för sent och fullt av folk.

Min latino har följt mig i hela mitt liv och jag saknar honom ibland. Han är ju inte ens på riktigt.

Vi hade en gunga i taket på vår förra lägenhet, över den första datorn trots att det var lågt i tak. Och en liten jungfru Mariabild på tvn. Den har jag inte sett sen dess. Utanför Östra Sjukhuset på en trottoarkant med maskrosor bakom. Hatade vår vita Nissan. Den luktade blöt hund. Min fortfarande stressade kropp som aldrig har funkat bra.

Andra stycket blir alltid kortare och jag är kort. Drygt en och en halv meter. Och det beror inte på hur man räknar. Rosa lemonad och flädersaft hör denna sommar till, det sistnämnda hör alla somrar till.

Jag blev slagen i magen av 6 stora hiphop killar från Polen, Japan, Colombia, Frankrike, Tyskland och vad det nu var. Vågade samplingar av Carmina Burana tar mig hårt mitt i hjärtat. Snacka om soundtrack. Det är mitt. Han med den vita hooden. Du får vara med oss om jag får vara med dig och Lauryn Hill.

Jag kommer ihåg dagar, kvällar och nätter. Inte lika ofta morgonar. Och inte ofta drömmar, bara dem på dagarna. Längtar efter spex och hud nu. Kom hem. Jag vet för en gång skull att energin kommer komma tillbaka efter helgen i potentiell lera, avbruten rygg och massor av bra ljud. Om några dagar är jag inte stressad. Jag längtar.