TUCO
Montevideo var inte så festligt, ganska litet och tomt. Detta berodde ju på att det var nyårshelg, alla som faktiskt bodde i staden var hemma med sina familjer och ville inte vara festliga med oss. Första natten bodde det en israelisk gubbe i vårt rum, han var väldigt söt och snäll. På nyårsafton var allt stängt men vi hittade ett oklart pizza/grill/café-ställe som var öppet dygnet runt och varje dag. ”Grill de todo hora”. Vår servitör där haltade och svettades och hällde upp grappa i dricksglas som vi hällde ut i rabatten bredvid vårt bord sen när han inte såg. Sedan blev vi dragna på Amarula (bättre sockerhalt) och vi tände våra fyrverkerier som vi köpte innan av en gubbe på gatan. Vårat ”lluvia de plata” var det ledsnaste fyrverkeriet man skådat men de Enes hade köpt var lite spexigare. Han var i alla fall lycklig som ett barn. Resten av nattten hängde vi på ett torg med två thai-boxare från Brasilien och när vi skulle gå hem så råkade jag sparka ut deras öl på mig själv.
Det här är stranden vid Rio de la Plata, jag och Enes badade i den även om den tros vara giftig. Jag och syrran brände sönder oss på tre timmar, vi flagar i skrivande stund (två veckor senare).
Det fanns ett fint hus också. Och Enes och Maria var där.
Sedan åkte vi till Buenos Aires.
Argentina är fint. Och vi är väldigt mycket gladare nu. Det är inte mycket som känns sorgligt längre och det mesta känns lite lagom äventyrligt. Vi äter mat och världens godaste glass, dricker kaffe och öl och vin, går hela tiden, tittar på väldigt många fina, roliga, knäppa, konstiga, goda och söta saker, personer och djur. Jag jobbar på min rastlöshet, att inte bli stressad av att inte ställa klockan innan solen har gått upp och att inte gå i hundrakilometeritimmen hela tiden. Det blir bättre och bättre.
Hittade Evitas grav också.
Det är tusen grader varmt. Eller idag är det så att man kan leva, men den senaste veckan har varit galen. Tänker på snön i svea och ler i mjugg, men sedan går man ut och har efter två steg svettats ut allt vatten man druckit den senaste veckan. Men jag har bara klagat några gånger faktiskt, det känns så jobbigt den där grejen med att man aldrig är nöjd med vad man har. Jag ville ha 32 grader med fick 37. Så petig kan man ju inte vara. Dagen efter vi hade varit ute en gång förra veckan så höll jag på att svimma, satt på en badkarskant med huvudet mellan knäna och var generad över att detta berodde på bakfylla. Vätskebrist och blodsockerfall var minst sagt bidragande, men ändå.
Vi var på zoo. Det kändes som att vi skulle gå där ifrån och vara ledsna på livet och djurskötseln men så blev icke fallet. Vi var helt hysteriska över alla söta djur i 4 timmar. Mat kunde köpa påsar med comida animal som var djurmat som ALLA djuren gillade. Våra favoriter var någon sorts sydamerikans hjort som var väldigt ödmjuka och hade himla mysiga hakor som man kunde klappa på när de åt ur ens hand. Det fanns också ett oklart djur som sprang lösa i hela parken, tillsammans med stora utter/råttor och tusen fåglar, som såg ut som en blandning mellan en hare och en minihjort. Se själva.
Är mycket stolt över denna bild:
Vi har druckit drinkar också, och varit ute och dansat helt galet. Jag fick in oss gratis på en klubb genom att säga ”...pero somos suecos!”, dock var det bara jag och syrran som fick drinkarna som lovades i dörren. Killarna möttes av en läskig gest med en hand mot en hals. Men ja, hälften vunnet.
Vi satt på en bar på ett torg för en tango show som visade sig vara ett gig med ett dåligt jazzband. Vår servitör där var god och social och vi raggade upp varandra där, han för att vi var svenskar och vi för att vi ville ha nya vänner som kunde ta oss till roliga klubbar. Han är rolig och har tagit oss till roliga klubbar.
Idag har vi åkt pendeltåg till Tigre, som ligger mitt i Rio de la Plata-deltat. Vi åkte båt, träffade massor av söta och välmående gatuhundar. Norea åt en sjukt stor köttbit. Hon slurpade när hon sög i sig köttsaften för att hon var så nöjd. Äckligt.
På det stora hela tycker vi alltså om Buenos Aires och det här blev en liten resumé av detta. Återkommer snart. Vi har en knapp vecka kvar här, sedan bär det av till Bolivia, La Paz och bergen, syrebristen och söta indianbarn.