HINTED

Min flipp har nog gått över lite nu, den förfrös tillsammans med mina tår på promenaden igår. Fast det var läskigt, det hände så konstiga saker på kvällen. Alex is on fire, tog nog priset. Amanda tyckte inte ens att det var kul. Det kändes bara som att någon tittade på oss. Och ljudet som var som en ihållande åska, fast typ inuti våra huvuden, som bara steg och steg. Sedan visade det sig att det var en gammal Saab som tjöt bara. Ekona mellan husen på Linnégatan, med regnet fallande på våra skor var så symboliskt. En riktigt konstig kväll. Och jag sov kanske 2-3 timmar i natt bara för det, för mycket att tänka på. Det hände något där mellan, allt plugget jag inte gör och magen som inte var glad efter fredagens intagande, om man säger om man säger. Någonting snubblade över något annat och allt för mycket blev osagt. Även om jag försökte. Nu börjar det bli för flummigt här känner jag. Men jag vill inte att personerna det handlar om ska veta vilka det är, även om det kanske är det jag vill allra mest. Amanda slog huvudet på spiken, och ordentligt var det också. Men jag skulle nog inte använda samma ord, även om det var ärligare på hennes sätt. Fan vi måste börja se, lite klarare, lite mindre suddigt. Ta sig ut från grottan kanske, Platons egen.

Vad händer om man inte klarar det här? Vad gör man om man vill vara någon annan? Vad händer om man inte har någon aning om vad man gör här? Om man inte vet alls vad man håller på med? Vad gör man om man håller på att glömma allt bra som händer? Jag vet inte, jag har sovit massor och jag vet inte. Jag vet inte om jag fixar det här.

Jag har blivit korkad, jag fattar inte ett skit av matte A. Min mattelärare säger "men det bara är så, det är bara att acceptera". Jag vill ha logik, ja tack. Skolan är för mycket och jag fick min närvarorapport idag. Så himla hemskt. Om jag inte passar mig så får jag inget studiebidrag nästa månad tydligen. Jag visste inte ens att jag hade studiebidrag, barnbidrag eller studiebidrag vem märker skillnaden. Barndomen kan dom inte ta ifrån en, men det kan dom tydligen med ungdomen. Eller nåt. Jag blir så trött, palla skolan och palla lämna in gröna lappar. Det är som ett bevis på att man är dålig och inte orkar med skolan. Det finns så mycket som jag tycker är viktigare, men det hinner jag inte med.. så segt. Jag vill ha kärlek, rock`n´roll och fartvind. Nu. Eller i alla fall till helgen.

_{and oh, oh,}

_{let me count the ways}

_{that I abhor you,}

_{and you were never a good lay}

_{and you were never a good friend}

_{but, oh, oh, what else can i say...}

_{I adore you}

Jag vet inte om jag pallar vintern nu. Den kom för snabbt, man var inte i stan i fem dagar och då var det liksom kört. Snö och minus grader för hela slanten. Jag läste om ljusterapi i tidningen idag, man sitter i ett vitt rum med en väldigt massa olika lampor i en timme och sedan är man som ny. Den enda biverkningen är att man kan ha lite svårt att sova just natten efter. Skit samma. Ja tack.

För just nu tror jag inte att jag pallar kylan. Jag klarar inte av de där råa duggregnen som håller i sig i flera dagar, för att sedan övergå till ösregn för att sedan övergå till några dagar av bara gråhet och sedan övergå till duggregn igen. Sverige, Göteborg i ett nötskal. Jag pallar inte att tänka tillbaka på förra julen av mojitos, salsa och trevliga ansikten. Inte när man sitter där med sin släkt som försöker att hålla sig ifrån att inte förstöra den här julen också genom att bråka om oväsentliga saker. Jag kommer att längta till Fuji, och sen när julklapps pengarna kommit, sitta vid datorn och kolla billigaste resan till just Fuji. Eller egentligen bara vart som helst, med värme och en och annan palm. Jag pallar inte att trampa familjen på fötterna de dåliga dagarna, längta till stan och vännerna för att sen inse att dom inte har tid med en, de har fullt upp att trampa sin egen familj på fötterna. Jag pallar inte snö och glitter och grönt och rött och guld och julgranskulor och julklappar och jul och jul och jul. Och Jesus ( bara skrivet med stor bokstav för att jag hatar de vågiga röda linjerna i Word mer) och halleluja, även om man inte är kristen så måste man hålla på och dalta med kristendomen för att liksom förtjäna att få fira jul. Jag har så himla mycket som skramlar rumt i min hjärna just nu, jag vill inte vara här. Här är allting som det brukar och här är inget som det brukar. Ingenting av den gamla tryggheten finns kvar, det tar så lång tid att bygga en ny. Jag vill inte vara här, jag vill inte gå till skolan imorn, jag vill inte ha jul, jag vill inte ha en familj, jag vill inte städa, jag vill inte ha gamla minnen, jag vill inte fortsätta kämpa mot jag vet inte vad, jag vill inte åka till Fuji. Men frågan i mitt huvud dyker hela tiden upp, vad vill jag?

Jag vill kanske tillbaka till kritvita leenden, till vit sand och palmer som ser ut som de på vykorten. Till värme och solbrända ben, till platser där ingen känner en och ingen dömer en, till rött, gult, grönt och lukten av suspekt rök som väcker en på morgonen tillsammans med kolebriernas surr. Till solen, till solen, till solen. En annan livsuppfattning. Som att kunna sitta i en solstol en hel dag utan att vilja vara någon annanstans hellre. Till solen, till solen, till solen. Ett Cuba, ett Jamaica.