HINTED

Det där med räkor, vin och pensionärer var inte min grej, prestationsångesten är dock min så det skvätter om det. Räkor är djur, vin är gott och pensionärer kan väl vara söta men kombinationen känns inte så lyckad. Speciellt inte plus mig själv i ett enkelrum på en gammal fästning. Men möjligheter lyckas jag alltid med att slösa bort, om det är på grund av scenskräck, social fobi eller den där jantelagen spelar ingen roll när man redan tackat nej. Eller smitit därifrån med svansen så långt mellan benen att den blev en ny frisyr. Jag trängtar efter den dagen som faktiskt är lätt, och som dessutom innehåller ett val som är av Mediumstorlek eller större. Dagarna med sol, få skoltimmar och bra telefonprat är de bästa dagarna. Eller när man hör basen långt ut på skolgården, och väl inne i caféet hörs techno och till och med Lindomekidsen gillar det. Vi förenas i Musiken med stort M. Hmm. Lyssnade med ett halvt öra, åt ett äpple och läste Förförarens Dagbok. Bra grej.

Spexade loss på Myrorna, den magre gled in i en body som verkligen framhävde. Blodsockret som aldrig sitter där det ska. Hittade en rosa garderob utanför Pustervik, det är nog inte så svårt att komma ut.

Helgen kommer snart med middag och fontäner av vitt vin och bra snack.

Lovet kommer snart med Frankrike och fontäner av vitt vin och musik. Tror till och med att jag ska vara så ambitiös att jag ska ta med kolet. Det ska finnas en liten flod att ro på och senare ses det inkaklade badkaret framemot. Värmeljus och Js hand i min när jag tror att hela huset ska explodera när vi ska försöka laga mat på gasspisen. Gasspisar är det jag har fobi för. Det är som gjort för en gröntonad kameraåkning i någon crimserie där en hel familj dör. Eller så dör alla förutom det yngsta barnet. Som senare hamnar på barnhem och blir misshandlad. Jag är den som skrattar åt Parlinoreklamerna.

Samma tofs i två dagar och inga pengar på mobilen. Det är ljust. Min säng är tom. När man skriver om sängar så är de tomma. Flygbiljetterna hänger på min vägg i alla fall och det är inte långt kvar. Nu ska jag lära mig hur man förför.

Peppar på sagobröder på tv4 och fräknar och gör bort mig i Haga inför andra fräknar. Hemligheter som inte är hemligheter utan bara faktum som inte basuneras, ett ord djupt nedgrävt och sedan ganska uppgrävt av sådana som inte ens borde ta i en spade. Det är måndag och det var bara en millimeter från att jag inte gick upp imorse och det är snart helg. Slukad av vuxenhet så saknar jag min man, som inte är min för det är internt. Men det är okej.

Jag vill så gärna berätta hemligheter men det får man ju inte, det ÄR ju faktiskt själva grejen. Men det är en sådan sak som gör att ett sinnessjukt skratt får mig att bli vettskrämd och av chock tappa telefonen mitt på Prinsgatan. Utan minibuss kände jag mig dock lite säkrare. Påkörd dator och ny brud är ju annat som har hänt. Roligt. Otippat. Men bra. Grattis hihi.

Mitt nya pass borde vara till för att användas men det verkar ju segt med det. Om mina vänner sticker till Skåne så känns det ju lite segt. Men jag kommer väl följa efter dem dit också.

En hobby måste införskaffas, det händer ju så lite. Det är vänner och skolan, skolan och vänner. Det spelar ingen roll hur man vänder på det. Skonär och vänlan. Just nu står det i alla fall mellan små klistermärken, myntsamling och små subtila brev, självklart anonyma. Det skiljer lite mellan, saker som tidskrävan, pris och hållbarhet. Ska nog skriva några listor när jag får tid.

Ungefär när vår tidräkning började utförde man experiment på små barn som inte hade börjat prata än, man isolerade dem helt i små rum, och väntade helt enkelt på att de skulle börja prata hebreiska. Man testade Gud alltså, för hebreiska är språket Gud pratade. Eller pratar. När han ack så sällan visar sin skäggiga nuna.

Och ?hokus pokus filiokus? uppkom för att någon på medeltiden missuppfattade en gudstjänst på latin, och sedan skulle recitera vad prästen hade sagt.

Det är ju de där orden alltså.

M får fan hångla, det är mer än vad jag får.