HINTED

Jag är jätteglad men ack så krank. Glad för att jag är här och för att jag inte gråter längre. Jag var en sekund från att gråta i typ fyra dagar efter jag kom hit. Jätterädd och nojig för att inte ha någonstans att bo och för att alla ska hata mig för att min spanska suger. Men jag hittade ett ställe att bo på, även om det är läskigt så är jag mer nervös nu än vettskrämd som förut. Vi ska åka till IKEA på torsdag och köpa oss varsin säng. Och en badrumsmatta kanske. Och en växt. Och värmeljus. Bellas. Och ingen hatar mig för att min spanska suger. Jag hatar mig för att min spanska suger, men det får ju kanske stå för mig själv. Alla vill förstå mig och de vill att jag ska förstå dem. Jag är nervös för att ingen ska förstå mig men så gör de oftast det ändå. Med lite trix och med lite kroppsspråk. Även dagen innan jag åkte så trodde jag inte att jag skulle (och skulle behöva för min egen fortlevnad) ringa till spanjorer som hyrde ut rum eller boka hostel de där nätterna emellan bostäder. På spanska och på telefon och med öga mot öga med barsk tant. Sa jag att det var på spanska? Lättade lite när en studerande spagge fastnade med sin nyckel i en krok och det blev så där lite ”oj, kan jag skratta nu”.

Jag lyssnar på indiepop (för första gången sedan längelänge) och läser om satslogik och dör lite inombords för att det är så tråkigt. Det jag ville få ut av den här kursen var ju endast att få reda på vad meningen med livet är. Inte att lära mig göra en satslogisk översättning på ”mor syr och far ror”. Men vi kanske kommer dit. Jag gillar min ”klass” (den är inte riktigt riktig då jag endast träffat dem på en chatt) och våra lärare som verkligen är som man tror att filosofilärare ska vara. Dilla runt och tappa bort sig i sina egna resonemang och inte veta hur en webbkamera funkar alls. ”Oj, nu har jag glömt hur man gör här, hur man stänger av den här. Äre nån som vet något om datorer här inne?”. På värmländska. Som om det inte räckte med lite skog och någon att dela säng med.

Förövrigt. Jag ska ju köpa en säng på torsdag. De billigaste är ju 90-sängar. Jag har aldrig i mitt liv haft en 90-säng. Det känns ju jättelitet. Får man plats? Kanske, ja. Men någon annan får väl fan inte plats? Man kan ju alltid hoppas liksom. Eller så fokuserar man på studierna och på sitt vardagliga spansktalande. Och löper därmed mycket mindre risk för könssjukdomar och tonårsgraviditeter. Fast blir det fortfarande en tonårsgraviditet om man får ungen när man är 20? Eller blir det ändå tonårsgraviditet för att det sexet som gjorde en gravid tillreddes (?) när man fortfarande var ett ”barn” själv. Okej, det kanske är roligare att prata om könssjukdomar till och med. Gonorré har jag hört att de har mycket här. Vet typ inte ens vad det är. Samma skit alltihop. Lika bra att strunta i det. Det som man också slipper i en 90-säng är ju det där pinsamma på morgonen. ”Nu är det inte mörkt längre” typ. Det behöver ju inte vara pinsamt, men det är ändå väldigt mycket svårare att somna om de mornarna, även om man verkligen är sugen på att somna om. Jag skulle nog vilja ha en katt istället. En som typ sover på en. Fast korthårig som inte fäller, galet jobbigt att vakna upp på morgonen med en katt på sig och typ hosta katthår. Då hjälper det ju inte om man har en 90-säng. Katter är ju ganska små om man säger. Värmeljus ska vi köpa också, sådana med vaniljdoft. My natural scent. I alla fall, avskrivning. Bara på tal om sängar.

Även om den här lilla texten börjar med att jag är krank, så har jag inte berättat varför. Eller genom att läsa typ valfritt blogginlägg på den här bloggen, vare sig det är från igår eller från 2005 så är det tydligt att det är samma sorts krankhet. Men just idag menar jag. Den är lite speciell. Mest för att jag är glad som få ovanpå krankheten. Stor grej. Men det får bli mer om det senare.

Jag har nog haft världens bästa helg. Är ju alltid annars ganska neggig och trött hela tiden och det var jag även i fredags. Och rädd då. För att jag skäms för min spanska så mkt. Eh. Men i alla fall, det bar av till Villafranca, en litenliten by i norra Spanien. Satt i en bil i fyra timmar och sedan började festen. Spanskt indieband och vin och mer vin och massa knäppa spanjorer och spanskapratande. Med lite vin så går det ju alltid bra. Hoppas att också det ska ge sig. Vi satt och tittade ut över vinfält och plockade några druvor också. Solvarma och herre, vad gott. Åt bröd och avokado hela tiden för att det mesta som fanns i matväg var gjort av bläckfisk. Satt och var töntigt hänförd igen. Och lite dagen efter kvällen före. Men sedan tog spanjorerna fram spriten och det började blåsa och då var festen igång igen. Blev ihälld tinto de verano av en galen spanjorska på en chartrad buss in till ”stan” igen. Lärde mig skillnaden mellan motorväg och vanlig väg och stig på spanska på bussen men det har jag redan glömt. Sedan var det mer fest. Fick en ostmacka på vägen in också, bra grej med nattamat. Jag fick två gratis öl och en gratis drink av en gammal bartender, med läggningen lagd åt andra hållet om man säger, för att han tyckte att jag var söt och för att jag dricksade honom lite extra för att han ville åka till London men hade dålig lön som spansk bartender mitt ute i ett vinfält. Träffade en engelsman som spelade i ett av de två banden som spelade också. Han hade en god dialekt och såg ut som om han kunde varit med i this is england lite. Han gillade tjejer som tyckte att han var intelligent och han hade nog en sådan tjej i Wien. Och han var också töntigt hänförd.

Sedan åkte vi hem och var dödligt trötta. Sov i massa timmar. Gick upp och var dagen efter fast det var dagen efter dagen efter. Något sånt. Men jag har ett bra ställe och bo på nu, ska flytta in på fredag. Och då ska jag lära mig spanska. Och försöka att inte bli kär i en av de jag bor med. Det vore ju ganska rejält jobbigt liksom. Och dumt. Men det är ju mitt mellannamn. Försöka. Tratar på spanska. Eh.

Ja, nu är jag här i alla fall, efter mkt om och men. Vädret är gött, men inte längre 40 grader, hade ju lite hoppats. Men det finns billigt vin och god mat och mina fina vänner F och M. De har hängt med massa spanjorer och jag är lite rädd. Jag vill ju inte vara kvar i den där bubblan men ändå så är jag vättskrämd för att någon ska prata med mig och kräva ett smart svar. Eller ens ett svar. Ingen här pratar engelska, och då tyckte jag att de inte pratade någon engelska i Barcelona. De är engelska professorer i jämförelse. Men jag hoppas att det ändå går. Det måste gå. Annars kan jag likväl bara åka hem och gömma mig i säkra, enkla Göteborg. Tråkiga Göteborg. Där kvällen slutar i ”aja, det finns ju ingenting annat att göra”. Jag vet att jag kommer att hamna där förr eller senare. Eller inte hamna, utan faktiskt vilja flytta dit. För att bo, och för att ha fler sådana där kvällar. För att man får ha dem med folk man gillar. Kanske.

Men under tiden jag varit hemma så har jag varit lite förvirrad. Lost om man säger så. Ena dagen nästanlycklig och andra dagen bara gråtit. Hela dagen. Och tittat på tv. Bra combo. Jag har ju inte haft en plan. Eller jag hade en plan och den sket sig och då satt jag där och väntade på massa administrativa beslut för att få tillbaka min plan. Och innan dess så kunde jag inte ens beställa en flygbiljett. Väntade, skrattade, drack vin, grät och tittade på tv. Drack dumt mkt kaffe en gång också. Och blev som bakfull i två dagar. Jättedumt. Hur som så var det parentesen igen. Att vara emellan. På väg ifrån och på väg till. Och den perioden blev för lång. Ingen rutin överhuvudtaget på 6 veckor. Det låter kanske torrt men i alla fall jag pallar inte det. Jag borde ha börjat plugga för typ en månad sedan men kom in sent och alla böckerna var beställningsvaror. Alla 31 av dem. Det är på grund av dem som det ens finns begreppet ”fattig student”. Nu har jag kanske 15-17 av dem. Vet inte hur jag ska få tag på de andra, eller ens om jag behöver. Obligatoriskt kan ju vara lite luddigt. Jag kanske borde åka ”förbi” Berkeley och hämta dem. Och Oxford och Harvard och Cambridge. Kanske.

Nu sitter jag i en liten sala de estar, jag får inte vara inne hos M för hon har en lektion i muntlig språkfärdighet och vill inte att jag ska lyssna. Jag hann inte heller få lösenordet till internet så jag kan inte ens facebooka. För om jag hade kunnat det så hade jag ju inte suttit med word framför mig liksom. Har ju som synes på bloggen börjat prioritera andra saker än att skriva. Som jag gjorde hela tiden förut. Och nu har jag blivit dålig på det igen. Jag hoppas att jag kommer att ta upp det igen nu när jag är här och hur som kommer att spendera mkt tid vid datorn. I alla fall så har jag skickat in min ”bok” till några förlag. Och jag sitter faktiskt spänt och väntar på mitt första refuseringsbrev. Det kommer att vara en milstolpe i mitt liv. Asspännande verkligen.

Förresten. Jag pluggar ju filosofi nu. Eller jag har verkligen precis börjat. Men jag står fortfarande fast vid att det är mindfuck. På en akademisk nivå. Helt galet att man ska behöva tänka så mycket. Och i filosofi så är ju allting cirkeldiskussioner. Man kommer aldrig någonstans. När man har valt ett argument som man tycker stämmer så läser man lite till och då finns det tusen argument emot det första som man också tycker stämmer. Men å andra sidan så kan man då säga att man utifrån sitt eget liv och sina egna erfarenheter har ”goda skäl” för att tro på det första. Men man har ju inte kommit fram till något ändå. Mindfuck. Ja.

-

Litet hopp, nu har jag varit ute på stan lite. Druckit kaffe, köpt två handdukar och ett solpuder (behövdes delux) och träffat F som hade näsan i en bok och åt avokado. Jag och M ska o kolla på ett rum till mig om typ en halvtimme också. Det är mamma och dotter som hyr ut ett rum. Jag är lite tveksam till det men det beror ju lite på hur det ser ut kanske. Innan jag ringde så ville jag verkligen dö typ, nästan grät i alla fall. Men jag förstod mer än vad jag trodde och hon förstod mig och hon var jättegullig. Så kanske. Om det inte känns som att jag inkräktar och är en jobbig tonåring som super och drar hem karlar när ungen ser på typ. Eller ja. Helst vill jag bo med typ 2-3 bra människor som hellre pratar spanska än engelska men ändå kan lite. Och som är roliga och är intresserad av att lära känna en liksom. Och så ska det vara en fin lägenhet också, och så måste den ligga bra till, helst nära en park och ett gym och en bra grönsaksaffär och så. Eh. Plus massa annat. Det kommer att gå bra för mig. Wööh.

Nu måste jag nog gå ändå. Men jag ska försöka vara tillbaka snart. Ska ju lära mig att skriva bra igen. Och då måste jag ligga i. Nu. Kolla rum.