HINTED

Det finns en myrart. Och det finns en sorts svamp, ett virus nästan, som växer högt upp i träd och när deras ”frön” är mogna så regnar pollenet ner på myrstacken. När myrorna får det här pollenet på sig så blir det galna. På vilket sätt förtäljer inte historien. Men i alla fall, de blir galna först, men sedan så dör de. Men innan dess så klättrar de upp i ett träd, ett av de närmre. Vilket innebär att de fortsätter att sprida den här svampen vars pollen regnar ner på samma stack och dödar fler myror. Men det de friska myrorna i stacken gör är att ta den sjuka myran i benen och bära den så långt ifrån stacken som möjligt, för att den där ska klättra upp i ett träd och dö där istället. Man kan ju nästan se det framför sig, hur den dödsdömda sprattlar i ren och skär ångest medan hans forna kompisar bär iväg honom från hans hem. Ytterst tragiskt. Kollektivet är viktigare än individen.

Det finns också en larv som gillar att bo i myrstackar, men så fort den kommer nära stacken så börjar myrorna äta på den. Så vad den gör är att utsöndra alkohol, då bär myrorna glada i hågen in larven i stacken och vårdar den som sitt eget barn. Myrorna blir alkoholister och larven blir nöjd. För att få någonting av andra så måste vi ge något till dem, vi utnyttjar alltså varandra.

Jag är knäpp av allt psykologiplugg så jag ser allt i facktermer. Men här är det ju självklart, vi människor är exakt likadana. Vi mobbar människor för att stärka vår egen grupp, och vad som är mer intressant är att vi till och med kan skada människor som hotar vår grupps fortlevnad.

Flera barn som varje dag väntar på skolbussen bredvid en stor väg, de flamsas och leks, men en kille är lite för mycket. Han puttar ut de mindre barnen i vägen under låtsasslagsmålen. Det hittas ett papper med en utförlig planering om hur några av pojkarna ska lura in killen bakom en ladgård och slå honom med ett vedträd. Det låter så himla hemskt, men vad fan. Barn liksom. De ärligaste och om man får säga så, primitivaste av alla. Man skyddar gruppens liv, även om det betyder att man måste offra någon. Det är dessutom värre här än hos myrorna efter som myran var dödsdömd till skillnad från killen.

Men nu blev det väldigt seriöst. I alla fall så gillar jag djur, som många av mina mellanstadiekompisar vet så innefattade begreppet ”djur” också insekter. Min mamma berättade detta för hela min klass när vi gick i fyran typ. Det var hemskt, jag har aldrig blivit så generad i mitt liv tror jag. Mamma hade i alla fall gjort en serie smycken inspirerade av just insekter. De är jättefina verkligen. Men det hör inte till historien, vilken nu den är.

En gång såg jag en dokumentär på Discovery om fiskar som kunde frysa ner sig själva, typ som att gå i ide fast de tinade på våren istället för att bara vakna. Dokumentären var kanske inte den mest intressanta, men jag kollade i alla fall på den i några minuter.

Ett år senare så var jag på Pustervik och såg Johannes Anyurus föreställning och mitt i alltihop så börjar han att prata om den här fisken, som han såg en dokumentär om på Discovery för typ ett år sedan. Jag hade verkligen inte tänkt på den lilla fisken på hela året men nu kom jag såklart ihåg den. Så sjukt. Men i alla fall, tänkte lite på detta fenomen och tycker nog att detta måste vara en del av den så kallade allmänbildningen. Att komma ihåg något som för stunden kan ses som värdelöst vetande. Men som till hög grad breddar referensramarna, som är ack så viktiga för ens sociala fortlevnad. Så kanske inte allmänbildning men en essentiell del av ens personlighet, värdelöst vetande alltså. Jag kan skaffa nya vänner genom en dokumentär som jag såg när jag var tolv år men helst ville se på Vänner men inte fick byta kanal för pappa.

Ingen av mina tankar är här utvecklade, det är bara uppunktat vad jag tänker på. Jag hoppas att jag faktiskt utvecklar mina tankar mer än så här och tror också att jag gör det.

Jag tror att sängen viskar på mig även om det inte är någon i den, även om det nästan kändes så imorse när min man ringde från andra sidan världen. Jag saknar honom som ett djur. När man tror att man har vant sig liksom. Fast det gör man väl aldrig. Kom hem!

Annars ska jag ta boken med mig till landet och rimlexikonet likaså, jag ska försöka lära mig att rimma snyggt och med substans. Det är ju det finaste som finns, om man bortser från referenser till grekisk mytologi. Är det smalt? Nej, va? Rim och grekisk mytologi. Klaga den som vill.

På tal om det så var jag på en utställning någonstans i Danmark för massor av år sedan, den hette typ Flying over water och handlade om Ikaros. Han är min idol. Utställningen var helt sjuk och jag var ung och fick nästan ångest över den. Det fanns ruttnande svanar i montrar och det luktade död. Sen var det massor av vatten, duscha som påminde om gaskammare och så. Jag vet inte hur mycket jag har hittat på eller som kommer från andra utställningar men jag vet hur jag mådde efter det. Det är något med mytologi och den moderna människans sätt att förklara den. Mytologin är djupare och viktigare än sagorna, mindre censurerad. Jag tror verkligen på att bröderna Grimm ändrade på hela historian men de anpassade sina berättelser och det blir inte lika roligt då. Man vill ju läsa om sex och våld och girighet och pengar och sådant smaskigt. Annars är det ju inget kul.

Har precis läst ut en bok, en horas dagbok. Den var grym, snacka om ocensurerad. Grymt.

Men jag skulle gå och lägga mig ja, så god natt och så. Haha. Mitt dill alltså. Hoppas att någon uppskattar det i alla fall.  

   

Jag har skrivit så mycket om elitism känner jag. I kulturen och i allt annat i hela världen. Jag blir kär i alla som blygt säger att de skriver men får ångest av allt som kommer i närheten av något som kan kallas pretto. Inom en radie på ungefär 4 mil. Allting handlar om konst. Jag älskar när Nina Persson har peruk och berättar om att hon brukar lyssna på gospel från kyrkan bredvid genom sitt fönster i harlem. Där hon bor med sin snygga amerikanska man som ständigt bär på ett gitarrcase. Lyssnar till svenska men svarar så där brett. Så sjukt romantiskt.

Så jag vill ligga på ett replokalsgolv igen, helst med vin och storslagna planer för helgen. Så det är synd att jag inte har något i en replokal att göra, det vore ju coolt att ha det.

Alla mina anteckningsböcker alltså. Hur intressant kan det vara att läsa någon som skriver om att skriva egentligen? Det är bara för att jag inte sett något annat av vad vi kallar världen på länge, bara ett kallt götet som mest bara blåser. Jag umgås inte med någon annan än min skolan, och det är för att jag inte har jobbat på två veckor, då har jag inget umgänge. Förutom trevliga samtal över margaritas som ändå glöms bort dagen efter. Bra fester har det varit nu i några helger, verkligen. Som gästerna på julmarknaden blir helt förskräckta över dagen efter. Killen som efter några minuter blev trött på det fruktansvärt högljudda brandlarmet, så han dämpade det med handen medan minglet och öldrickandet fortsatte. Det känns nästan lite internationellt. Eh.

Jag lyssnar i alla fall på Cardigans och är sugen på peruk. Har ”bakat” julgodis den senare delen av eftermiddagen, mestadels bestående av att smälta choklad och blanda ihop med annan smält choklad.

Imorgon ska jag ge blod och sedan jobba, är lite rädd för att jag ska svimma eller dö för att de har tagit typ halva blodinnehållet i min lilla kropp. Konstigt att de inte ändrar mängden blod som dräneras från en efter typ vikt och längd. Anemi liksom. Misären störtar ju fram efter första missade frukost för mig, vad kommer min kropp att hitta på när den är halvtom liksom. Jag får väl dricka mycket vatten och hoppas att det väger upp.

Annars fick jag en ny vän i lördags, eller kanske till och med två. Den ena älskade jag för att jag förstod hans chilenska spanska. Den andra visste jag inte att jag träffade men han verkade sjukt god. En annan person har massor av brudar och jag känner dem, varför vet jag inte. Han som är min. Haha. Han har nu en brud som jag vet att jag känner men inte hur och jag vet inte ens vad bruttan heter. Lätt att vara tjurig då. Eh. Jag dillar verkligen.

På jullovet ska jag skriva bättre, styra upp boken och mina ickeexisterande spanska verb. Långa promenader med min svarta katt Milou. Saknar honom, han är galen som jag vill vara. Tänkte att styra upp några joggingrundor också men sedan kom jag på att det är kallt ute. Soffan och Tvn på landet. Vem behöver karlar? Dessutom kommer det att finnas enorma mängder mat. Vad mer kan man begära?

Julkonsert på torsdag och jag vet att jag ska göra något, spela, sjunga, men har ingen aning om vad. Framförhållningen. Den finns inte där. Ungefär som mitt minne. Tell me where it is.

Jag tror på stormen som du är. En skrivövning som verkar så himla god, jag testade den precis. Lyssna på en låt och översätt den. Fast översätt den till din egen. Alla bitarna som bedrar, för vind för segel. Om du vill ha mig så är jag ditt land. Där tror jag att jag hörde fel. En annan då. Det är bra för mig att tillfredställa dig levande. Det var nog också fel.

Men mest av allt saknar jag min karl Carl. Rolig ordvits, verkligen. Min katt plockar äpplen ensam och jag är trött på allt drama idag. Vem som tog bort vem på fejjan och vem som har flest brudar.   

Dina vänner blev till vatten och försvann ner i havet. Bra där. Du har skrubbsår på din karma. Kom älskling så drunknar vi.

Men nu blev det lite internt med mig själv, så nu blir det till attskruva upp volymen och hugga in på godiset. Den smälta chokladen. Och mer smält choklad.    

Haha jag väntade på kommentarer än en gång, men de kom aldrig. Jag måste ju veta att jag finns. I alla fall, det är ganska mörkt ute även om klockan är halv 10, jag skolkar mitt matteprov för att jag igår fick reda på att det var idag och inte nästa onsdag som jag trodde. Det enda jag tänker på nu är psykologi, jag analyserar allt för att försöka lära mig skillnaden på alla de tusen perspektiven. Egentligen är det väl typ sju som jag ska kunna men ändå.

Efter att i flera månader ha läst psykologibok efter psykologibok och en och annan bok om grekisk mytologi så ha jag nu börjat läsa på en bra bok om en hora. Hon är call-girl i London och trivs ganska bra. Den innehåller ganska mycket sex, det är roligt. Eftersom jag inte får något själv så får jag väl underhålla mig med andras. Haha.

Jag är så himla peppad på jul, det är nästan så att jag är stolt över våra lucia-arr i skolan. De vi ska till Hjällbo med ikväll och sjunga för flyktingar. Så himla fint. Men jag har lite dåligt samvete för att vi tar betalt, något som inte alls har visat sig för resten av min klass. Så himla sorgligt.

Men typ Gläns över sjö och strand är ju världens finaste låt, så vacker. Om man slipper alla de utagerande bögrösterna då förstås. Det var inte så politiskt korrekt.

Jag vill gå på Nobelmiddagen, läste om han som gjorde blomster arrangemangen, så fint.

Jag vet inte varför jag dillar så här, men efter Modiris dill om skrivövningar och skrivrutin så måste jag lite hitta mina egna. Nu har jag inte skrivit något annat än här på typ två veckor och det är inte utan att jag känner det i mina tassar. Man skall inte vänta på inspirationen, man ska lära sig att plocka ut den när man vill. Det känns inte som att det kommer att hända på ett tag, men till dess kan jag traggla miljöbeskrivningar av mitt rum och sukta efter julen. Så God Jul och håll ut, bloggen kommer snart att leva!

Nu tänkte jag att jag skulle skriva lite på min döda blogg för att komma igång med fingrarna lite. Jag ska plugga hela dagen, har ett sjukt schema. Vid lunchtid ska jag dock ha en och en halvtimmes paus för julmarknader och 20års presentköp och kanske en julklapp eller två. En och en halv timme inklusive restid, vi får se hur långe den planeringen kommer att hålla. Min bok är på is, på grund av att min handledare ignorerar mig när jag vill ha feedback, annars är hon hur gullig som helst. Vissa människor lyckas verkligen med det. Men jag har i alla fall fixat billigt tryck, jag har dragit i mina trådar och blev helt sjukt lycklig när det verkligen fungerade. Men i alla fall, billigt tryck, det är meningen med livet.

Jag pluggar alltså socialpsykologi nu, har en tenta på hela B-kursen på torsdag och är helt vettskrämd. Ämnet var intressant till jag började plugga det, det kanske alltid är så. Jag vet inte ens varför jag gör det, mitt snitt kommer ändå gå åt helvete.

I mitt fönster ligger världens finaste julstjärna i form av en måne i keramik. Men, jag kan inte sätta upp den för jag vågar inte sätta in den i eluttaget, den är ojordad och jag tror att jag kommer att dö. Men som allt i mitt hem måste den ligga där minst i två veckor innan någon styr upp det, så den får ligga kvar där i några skärvor till det faktiskt är jul.

Det är konstigt men jag är faktiskt sugen på jul nu, det var år sedan jag var det. Efter julen på Jamaica har den svenska förlorat sin charm kan man kanske säga. Nu har jag sänkt mina förväntningar och då är jag sugen på jul. Jag läser nämligen en bok där det sägs att olycka botas bäst med sänkta förväntningar. Det är jättesorgligt men antagligen sant. Man ska vänja sig och sedan lära sig att man är en dörrmatta eller uttagsautomat som andra utnyttjar. Då blir man en balanserad och lycklig människa.

Förövrigt stod det i tidningen om en amerikansk undersökning har visat att lycka smittar 1,6 km. det innebär att om man har en lycklig kompis som bor högst 1,6 km ifrån, som man självklart umgås med så är det typ 70 % chans att man själv blir lycklig. Det var mamma som hittade den och läste upp den vid middagsbordet, hon såg verkligen glad ut. Sen kommer pappa där och sågar alltihop. Så himla negativ. Så den mysiga diskussionen gick åt helvete. Jag undrar om jag också kommer att bli så negativ, jag har ändå tendenserna och så är jag ju släkt med honom. Men men.

Lucia nästa helg, fast för musikeleverna på Fässbergsgymnasiet börjar den på onsdag i Hjällboförsamlingshem. Jag peppar, kören är det enda roliga och Hjällbo är la gött. Allt som får mig bort från min dator.

Men nu är jag igång i mina tassar, har bara dillat ju, egentligen ville jag redan i början säga ”läs inte detta” men det är lite väl jantelag kände jag. Men glöm detta dill och gå på julmarknad, det är mysigt och det är vad jag ska göra. Vi kanske ses. God Jul.