HINTED

Det är ju inte så att det kommer sluta snöa heller. Det var en halvmeter snö up north, där jag spenderat påsken. Blev andfådd av att gå ut med hunden, som att springa i sand. INTE SÅ MYCKET POÄNG MED DET STÄNKET för att citera idolen. Familjen var peppad på krig och gubbar, jag skummade igenom farmors alla bokhyllor på för kort tid. Där ryms allt från kassa romaner av hennes gamla älskare, fransk poesi, böcker som man inte vet vad de är på grund av ?nya? emballage gjorda av tidningspapper för att förhindra dem att bli damm och väldigt mycket ryskt. Allt gammalt och dammigt. Orwell, Poe, Huxley, Sartre, Strindberg, Gorkij, osvosvosv till korrekthet. Allt som man ska ha läst. Detta resulterade till en ordentlig hög intill min alldeles för hårda säng. En hög som jag antagligen aldrig kommer att ta mig igenom.

Det är nästan lite sorgligt att på promenaden med stövlar, alla kläder i ylle och pannlampa hitta påskliljorna som trots allt orkat hålla sig uppe genom snön. Krokusarna ser ut att ge upp när som helst och vi hör att en sån där söt highland cattle kalv frös ihjäl för grannen i natt. Jag är ingen jävla asfaltsblomma i själen inte. Rent och skärt ogräs är jag.

 

Mobilen försvann ju i torsdags också. Och fan vad vi frös. Efter den kvällen är det inga partystasser som gäller, ylle och långkalsonger är det jag måste lära mig att känna mig snygg i, så länge vi bor i detta oangenäma land. Väl inne i värmen var det bra i alla fall, det var dansande på allt utom golvet. En gammal bil fick sätta livet till på detta aktningsvärda sätt och jackorna flög av trots de, bortsett från våra kroppsliga, ickeexisterande elementen. Kanske för att kyla ner oss, en säkring gick och allt blev ?tyst? och mörkt och allsången kom från ingenstans, även om vi vet precis vart ifrån.

Mobilen och mitt mood försvann ungefär vid samma tidpunkt och hemvägen har aldrig känts så lång. Och lägenheten har sällan vart så tom. Det fanns mycket att kurera sig emot över helgen.

Hade velat träffa tjejerna mer bara, saknar dem ibland.

 

Nu skriver jag så tråkigt igen. Sängen väntar. God Natt.

Det ska regna hela veckan, och sedan hela helgen också. Det känns bara lite tråkigt eftersom det inte matchar mig just nu. Folk springer omkring runt mig och gapar om att ?skolbussen? inte kommer förrän om en halvtimme. För att den har drunknat.
Långt hål nu efter ett engelskaprov som tog väldigt lite tid men det mesta av min sovmorgon aka mitt livs mening. J gick och gjorde GeMu i huset, alla andra på matte. Och jag tycker att det är konstigt att vi inte röstar om EUs nya författning. Eller har jag missat något? Irland får ju göra det, varför inte vi? När vi väl är inne, så är vi inne, är de så de tänker?
Jag tänkte att jag skulle börja tycka igen, det är ändå ganska spännande. Kunskap är respekt eller vad man säger. Eh.
Jag tycker att Reinfeldt syns alldeles för lite för att kunna göra något för de han inte träffar. Han är säkert otroligt charmig och söt men hans söta nuna dyker ju upp för sällan för att kunna säga det och faktiskt kunna stå för det.
Jag tycker att jag kommer undan enkelt med att duscha kortare och att sopsortera när 1500 sälungar förväntas dö inom de närmsta månaderna av kyla och svält. Isflaken som de ligger på och utvecklar sin hud så att de ska kunna palla kylan i vattnet smälter och de tvingas simma tills de fryser ihjäl. Om de inte redan har svultit ihjäl.
Flyttfåglarna är tillbaka och påskliljorna är närmast utblommade. Och jag sopsorterar. Det känns ju väldigt betryggande.
Man vet i och för sig inte hur mycket av regnet och den ständigt grå himlen är på grund namnet Göteborg eller om det är Kinas ?ekonomiska utveckling? och USAs ?stupidness och framgångskåthet?. Det kan ju finnas en naturlig förklaring?
Temperaturen har ju gått upp och ner under längre perioder i hela jordens historia. Det vet ju alla, bara titta på närmsta berg. Fina linjer som fastställer historian.
Och istider också, de kommer och går, helt naturligt. Vår sista istid, här i Norden, berodde på att glaciären som då låg på Canadas östkust helt oprovocerat halkade ner i havet och näst intill stoppade golfströmmen. Men nu finns ju ingen sådan glaciär kvar. Om man bortser från Grönland då.
Jag tror på Al, och på mina animaliska bevis. Och jag tycker att jag kommer lätt undan med att stänga av vattnet när jag borstar tänderna. Inte riktigt okej.
Jag gör inga som helst anspråk på att vara korrekt här, även om jag hade gjort det har jag redan, även innan just det här dokumentet, misslyckats. Man kan alltid för lite och sedan är man naiv och utan grund. Eller så kan man bara inte uttrycka sig.
Jag är dålig, missade 8 marsdemonstrationen. Jag blev väckt massa gånger på natten/morgonen av en jetlagad och sov/åt frukt igenom ett politiskt statement. Kallar mig feminist, till och med högt. Tro det eller ej. Jämställdhet är självklart, i alla fall. Kvotering är dåligt. Skål. Jag var bara trött och inte särskilt sugen på att sjunga om att klippa av kukar och att halva jordens befolkning är potentiella våldtäktsmän. Potentiella våldtäktsmän är för övrigt ohyggligt fula ord, speciellt tillsammans. Det är väl min ursäkt. Även om det känns det som om jag kommer undan lindrigt då.
Det var allt för idag, nu blir det kaffe och körlektion. Och inte en sådan som det krävs en ratt och luftkonditionering för.

J är seg med passnummer och har flyttat till paradiset, bara för att det innebär att få vara själv. Hon lämnade mig ensam i lägenheten en stund igår, på jakt efter en dator på vift, och där satt jag. Tittade ut på den lilla gården innehållande allt som en liten gård ska innehålla. Gungor, träd, små asfalterade gångar och gräsmattor. Drack något suspekt och tände två värmeljus i små Indiskaskålar. Nu sitter jag hemma och blir tjatad på om att jag ska damsuga eller något annat världsligt. Vad väljer man liksom? Trots att begrepp som störningsjouren existerar även i Mölndal.

 

Helgen har i andra fall också varit mysig, fullt besök i fredags/lördags även om det logiskt sätt var mindre fullt i lördags. Det är ju inte samma, men det funkar för tillfället. Jag drack för övrigt lagom mycket, det var bra, även om det inte alls handlade om självdisciplin utan om resurser. Tragiskt nog.

Krokslätt var blött som vanligt, men med stora runda hål hela vägen upp. Jag undrar sällan vad vägarbetare egentligen gör, man ser dem ju aldrig, men den här gången var undran redigt total.

Idag var jag peppad på ett lagom töntigt F&S-pass men den andra halvan bangade för regnet och kyrkan. Det blev Björk och skärmpolaren istället. Och biljettbokande om inte J varit så seg. Skor slängdes och en stol skruvades upp. Böcker läses, säng bäddades och papper, papper, papper fick ligga kvar.

 

För övrigt läste jag om att Björk numera är hatad av kineser. Att hon på några spelningar i Kina hade viskat ?Tibet, Tibet? i slutet på låten Declare Independence. Smart brud liksom. Att kritisera ett lands så snälla imperialismtankar.

Jag är peppad på att göra techno eller house eller något schtekigt i skolan, men alla är såå seriösa. Det har aldrig varit ett problem innan för mig kan jag ju säga. Jävla puckon.

Min direktbitterhet har nu gjort genomslag även på den här bloggen, inte bara utanför SYV-kontoret och efter ensemblelektionerna i plugget.

Det här börjar bli en sådan där tråkig blogg, som bara beskriver dagar och sådant tjafs. Jag har för mig att jag brukade skriva inlägg om viktiga saker och så. Och brinna lite och tycka lite och vara konstruktivt arg och förklarande glad. Men de viktiga sakerna har förvandlats till triviala och tråkiga saker. Och några viktiga saker finns nästan inte att prata om, eftersom de väldigt fort ersätts med bitterheter. Vad är grejen med det? Det känns ju inte helt okej. Men eftersom det inte finns några viktiga saker kvar så är det en väldigt kort stund jag faktiskt kommer att bry mig.

En lukt i en musiksal och det fuckade upp en del. Läser Suskinds klassiker och jag tror att min näsa följer med. Men livet rullar, det är snart kort onsdag, helg, vår och sen sommar. Fort går det med blommor och igelkottar uppfödda på kattmat. Huden är torr och vill ha 150 % fuktighet för att inte tappa sig själv och solen tittar fram och fejkar. Men placebo är ju min grej. Saknar en annan. Fy.

Helgen var lagom, det var underbart en bit på fredagen, parantes av bitching mot en taxichaufför och resten var bara trött och god.

Det var fest och folket var där, musiken var god och varmt inne, kallt ute. Jag blev ihågkommen av en jag inte trodde skulle komma ihåg mig, god och stilig man, speciellt på scen med seriösa sånger om revolutionen. Blev stadigt upplyft av en saknad. Det tycktes dock redan innan Suskind. Det pratades om saker som man inte pratar om i skolan och blev ganska rejält påkommen som ett gammalt på G. Och fick ett ännu större leende av personen ifråga i skolan imorse. Men det är borta och över och nu trånar jag bara efter hans kropp, och då endast vid ytterst speciella tillfällen.

Idag har det funnits ett stort bra hål i mitten, fyllde det med simmande och soppa och bästa J. Den fördömda lektionen var till och med okej, när jag tittade genom väggen, såg solen och drev tillbaka. Jargongen kommer jag alltid att hata, men på bra dagar så försvinner den i alla fall. Stay the night. Eller vad man brukar säga.

Veckan kommer bli lite ny, saker att titta på och saker att läsa. Jag är i allmänhet lite rädd, lite obehaglig till mods och vet egentligen inte varför. Eller kanske.

Saknar han med lukten.