Cypern kanske?

När regnet började falla så kändes det som om jag satt i ett fängelse. Man ligger där på sin skolbänk, men massor av människor som man hardly know och ska försöka hitta på en show som ska underhålla fler folk som man hardly know. Det är galler för fönsterna och det luktar nytt. Jag ville ha choklad. Men jag fick ingen choklad. I fem minuter så kändes det som om jag satt i ett fängelse. Sedan klarnade det upp och vi skulle spela brännboll. Jag gjorde bort mig, men det gjorde liksom ingenting. Folk i min klass peppade, Micki och co satt vid sidan och peppade. Det känns som att det här kommer gå. Ganska bra till och med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback