och vi ska tycka om varandra..
Jag tittade på tv, för första gången sen jag var sjuk. Inte för att det var så länge sen men ändå. Det var Musikparlamentet, musikministeriet eller nåt typ. Men så i slutet så berättade de om Enrique Iglesias producent som en dag hade blivit å trött på allt polerande och putsande på artisternas röster att han hade spelat int endast Iglesias röst, utan all bakgrundsmusik och effekter. Så man fick höra hur han sjöng på riktigt, och det var seriöst det värsta jag har varit med om. Det var ett sånt ljud som man får ont i huvudet av om man är bakfull. Hans röst bara skar sig in i min hjärna och förstörde något som aldrig kommer läka typ. Jag kommer aldrig glömma det ljudet.
Sedan kom tankarna, är det inte ganska skrämmande att en man med ingen röst att tala om, i alla fall inte i gott syfte, har kommit så långt? Att förpackningen är så mycket viktigare än själva kvaliteten? Att man kan göra så mycket med en människas röst om man bara har de rätta programmen på sin dator? Hur ska man kunna veta vad som faktiskt är äkta? Fast och andra sidan kan man ju se det som positivt också, att man kan komma hur långt som helst även om man sjunger jävligt falskt. Och har mycket pengar. Upplyftande tanke.
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden
men ah, är inte det där bob hansson eller nåt?
jao det är det, han är min gud
i alla fall idag
fast egentligen gaska många dagar..