HINTED

Nu har jag eldat på lite för många broar den här veckan känner jag. Rivit i de gamla gulnande papperna. Dock har jag bundit ihop några gamla trevliga band också. Jag vet inte vilket som är bäst. Att man kan få psykoser utan droger och att procenthalten alkohol inte förändras beroende på hur mycket öl som är i glaset har jag diskuterat. Och att revolutionen måste starta inifrån, precis som "the leadrapper" i Atmosphere säger. Att han har ett plåster på näsan och skryter med att han "nästan" varit alkoholist spelar inte så stor roll idag. Jag vill bara ha någon som ger mig nya perspektiv. Och är spännande. Att det finns något man inte förstår. Att låna en sommarstuga och repa i två veckor verkar lockande. Även om skogen är full med knott och mygg. Även om man bara får klart en låt. Även om man är så trött på att ha ljud i öronen i veckor efteråt. Jag vill odla skägg och komma från norrland och jag vill att folk ska beskriva mig som "speciell, konstig, man vet aldrig vart man har henne, ibland brilliant, ibland förjävlig". Jag vill kunna någonting riktigt bra och jag vill att folk ska tycka om mig. Jag vill vara smart och jag vill kunna sova även om det är ljust ute. Sommar och musik och gräs under tårna och stränder och stora klippor att värma sig på att prata djup på natten i en skog med kor i att äta kall middag på den varma altanen när solen ligger över havet och blir så där röd som man bara ser på vykort. Det händer faktiskt, att det är så röd. Det beror på att ozonlagret nu mer är lika tunt som det där floret mormor hade på hennes mammas begravning. Det är vackert, men gråtmilt. Sorgligt men sant. Det går att se igenom, precis som allt annat.

Jag dansade, det var det bästa jag har gjort på länge. Med lagom mycket av det chilenska vinet i blodet dansade vi till reggae, ragga, reggaeton. Efter god mat och trevligt sällskap hos Miki, som är vuxen nu. Jag älskar henne. Som bevis på det köpte jag ett citronträd. I´m sitting here in my boring room liksom. Jag hoppas hon förstår kärleken i det.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tror på människan. På dess kompetens att tänka själv. Ta ansvar för sig själv och för sina medmänniskor så långt man klarar av och tycker är rätt. Jag tror på en form av mer direkt demokrati än vad vi har idag. Jag tror att vi själva klarar av att ta de besluten som kostymerna på de höga hästarna tar nu. Jag tror att vi skulle utvecklas mer på det sättet. Man lär sig att tänka och ta beslut själv istället för att masa sig upp ur soffan vart fjärde år och rösta på några få som tar besluten åt en. Jag tror att man kan komma fram till mer rättvisa beslut genom diskussion än vad man kan genom majoritetsbeslut. Och jag blir så trött på alla de uttjatade begreppen, anarki vad är det? Kaos eller nitar? Hejjaghoppasattniförstodattjagintemenadaallvardär. Jag tror på fred, eget ansvar och min egen hjärna, på våra egna hjärnor. Jag tror att vi är smarta, men att vi inte orkar ta oss upp ur sofforna och visa det. Revolutionen ska börja inifrån.