en skog, en hjärna
Jag har fått min hjärna tillbaka. Det var riktigt skönt. Jag tror att den tog största steget tillbaka när jag dök i det iskalla vattnet som hakefjorden är fylld av. Tur att det inte var några maneter. Det var andra gången jag badade i sommar. Fast i och för sig så badade jag i julas. Det känns ändå väldigt länge sedan. Det behövdes. Jag behöver nog kallt vatten för att min hjärna ska fungera någorlunda "normalt". Eller så är det bara placebo.
Vi har haft världens bisvärm på våran altan idag. Det var riktigt läskigt. De var väldigt många och de flög väldigt snabbt. Sen kom det en snubbe och tog bort dom, med hjälp av bittermandelgas. Det var lite otippat kanske. Jag har också fått lära mig att bin och blodiglar är de enda djuren man får skicka med posten. Lärorik dag. sen kom jag tillbaka från att ha doppat huvudet i vattnet och då var bina tillbaka. Eller så var dom aldrig borta. Det kanske bara var placebo.
Jag vill inte vara på landet, i skogen. Eller vid havet. Jag vill vara i stan, mitt i all action. Även om stan nog inte är så full av action den här tiden på året. Men det måste vara bättre än här. Alla andra blir så mkt lugnare här, jag blir bara grymt rastlös. Eller så är det bara placebo.
Placebo är de bästa nu. Brian Molco ger mig rysningar. Jag blir rörd av han fucking hela existens. Han har en sån fucking karisma, så himla nonchalant, men närvarande. Att han inte dött eller blivit mördad som alla andra kan ju bara ses som tur. Eller så är världen inte ond ändå. Eller så är det bara placebo. Jag behöver honom. Alltså finns han. Dom.