HINTED

Jag vill sova igenom några dygn nu. Se om saker förändras den tid jag är borta. Nya smaker på tungspetsen, nya tankar bakom mina närmaste vänners vinterbleka pannor. De förtjänar annat än det här, om jag skulle kunna så skulle jag ta en del av den skiten. Mitt liv känns inte som det bästa just nu men det spelar ingen roll. Jag kan ta mer. För eran skull. Inte som någon martyr eller något sådant, kräver inget i gengäld. Bara att få se de där leendena igen, få höra skratten.

Det är så konstigt att avstånden har blivit större. En massa "men det är klart vi kommer umgås som förut" bara rann ut i sanden. Den där tryggheten man hade är borta nu. Ibland är det bra, ibland för jävligt. Jag vill inte ha tillbaka det konkreta jag hade, det är känslan som fattas. Angered ligger långt bort, Mölndal ligger långt bort, till och med vasastan gör det. Och när man väl träffar de man umgåtts med varje dag innan, så har man missat grejer. Även om et bara handlar om dagar, så finns det luckor då man inte vet vad som händer. Jag tycker inte om luckor. Speciellt inte när det handlar om folk man anser som bästa vänner. När man kör catch-up talks varje gång man ses. Att man pratar om folk man aldrig hört talas om innan, men som ändå är viktiga.

Det är så mycket som förändras. Jag vet inte om jag gillar det. Jag har tillbringat så himla mycket tid åt att vänta på att något ska hända, och nu bara rasar det över mig. Allt händer på samma gång och jag hinner inte ens vända mig om och säga hej då. Även om jag verkligen hoppas att det inte behövs.