Soundtrack: MIKA
Vad är det som gömmer sig i mina kinder, som drar ner ögonen mot marken även när solen skiner. Gatstenen på järntorget är hypnotiserande, speciellt när man gjort bort sig, even twice. Stråkar är det nya svarta, min är kantstött precis av resten av mina kanter. Även det mjuka där emellan.
En massa dagisminen hoppade på mig precis utanför guldsmeden på Linnégatan och kastade sitt mobilnummer i mitt ansikte och sa att hon skulle äta sushi. Hos sin syster som hade en kamphund som åt ekorrar på den tiden. Innan de hade blivit uppätna så matade vi ekorrarna med små fyrkantiga bitar av äpple ur våra små knubbiga händer. Eller så är det en efterkonstruktion av något av min hjärnas mysterier. De blir fler och fler, I´ll have to say.
jag vill med äta ekorrar. det värkar knaprigt