HINTED

Jag fortsätter på den tråkiga, triviala vägen. Ett av de värsta besluten jag någonsin har tagit. Det känns hemskt, jag ångrar mig redan. Tankarna går runt om att det alltid kommer vara så här, att jag kommer att tvingas ta sådana här beslut om och om igen. Det blir inte heller lättare, man vänjer sig inte. Med åldern försvinner de spontana och blåögda handlingarna, du inser plötsligt vad du väljer och väljer bort, verkligheten slår dig i bakhuvudet med en spade. En stor och hård sådan. Det här valet kommer att förfölja mig i hela mitt liv, men jag förstår ändå inte riktigt vad jag har gjort. Vilka konsekvenser det kommer få. Mer än att jag kommer ångra mig, att jag inte vågar prata på ett tag. I några timmar betydde inget annat något, sen gjorde det det igen. Slog tillbaka med dubbel kraft, bara för att jag hade tänkt på något annat i en sekund. Jag tycker inte om min verklighet när den kommer och ringer på dörren när jag är sjuk och ledsen, och dessutom har sitt ex med sig. Går ut i köket och tar ett glas vatten, säger att han börjar känna sig hemma här. Då längtar jag efter fiktion. Och att lära mig ord, dränka mina sorger i ord, tänka på något annat än det jag skapar i mitt eget huvud, ord, det är tillflykten. Adekvat/opportunt/salongsfähigt eller Juvenil/pueril/infantil. Sammanhang som bara kan förklaras på dessa sätt. Jag kanske låter nördig. Eller som man också kan säga fjantigt, enfaldigt, abderitiskt, jönsigt, fånigt, nipprigt eller fnoskigt. Du väljer vinkel på uttrycket. En sampling med en frekvens uppdragen eller lite nertonad. Ditt val. Selektion, alternativ eller korande. I could go on forever.

Klockan är nu halv två, min Steinbeckroman är för jobbig att läsa nu så jag ska ta fram ordboken och bläddra lite. Imorgon kanske jag kan uttrycka mig bättre än idag, formulera ångesten som tydligen kommer från ingenstans, ånger och beslutsångest är något annat. Eskalera ordförråd, ett mål på vägen. Raise your flag (Higher, higher). Imorgon kan jag berätta hur rädd jag är.