Foundations
Det är svårt att veta vad man håller på med ibland. Efter en jättelång parantes i kvällningen igår, hamnade jag i otippade armar och danser, händer och med sovjetiska dragspel. Eller ett i alla fall.
Det är svårt att veta vart man är på väg när man är där man aldrig varit förut. Och inte ensam heller. Och i konstiga kvarter med tydligen distinkta skillnader mellan tåg och spårvagnar.
Eller snarare deras ljud och hastighet. Det blev mörkt och det blev ljust igen, och det är svårt att veta vad klockan är när man inte har en. En kopp vatten på sängkanten har aldrig varit så tafatt och töntigt, och som vanligt bytte jag samtalsämne. Konstigare saker har hänt och badrummets golv ändrade mönster när man gick på det. Ibland är det svårt att veta vad man håller på med. Men skillnaderna är så stora, större än nu har jag aldrig sett dem. Ett litet sug mot en ständig låga. Jag vet vad jag väljer.
Min haka svider idag och jag har svårt att veta vad jag har gjort med den. För mycket kaffe darrar sönder mina fingrar och lite annat också. För stor hood och en viss persons snodda pyjamasbrallor gör söndagen riktig. Mamma bjöd på lite mer kaffe efter pressbyråns vidriga substans med samma namn. För små fötter har jag för att få gå på 2a Långgatan, men hiphopkidsen gillar mig ändå.
Tolka inte det fel nu älskling. Det där var riktat till ingen, älskling är en dröm som jag inte drömmer för tillfället. Tolka inte det fel nu, darling. Jag diggar dig katten. Och jag vill hoppas att en liten del handlar om mig. Una parte pequena eller vad man säger i de katalanska skogarna vi hört så mycket om.
Vid Hagakyrkans hållplats hänger en ensam mistel och jag hoppas att två snygga främlingar tar chansen att se ut att vara med på film. En naiv tanke i detta kalla land som inte har någonting med att det var tio år sen Kyotoavtalet inleddes.
Mina getter och jag ska ut på äventyr med chokladtäckta aprikoser i matsäcken. Vi ska bestiga berg och hasa ner i dalar och du får följa med om du vill. Barbapappa rimmar på kaffe latte och pansarvagnar och logiken bara flödar, dränker en get och en duva på ett fönsterbläck där jag la ut en macka som jag var alltför dagen-efter för. Plånböcker med plastfickor förföljer mig och jag drömmer om dig älskling, men bara när jag är vaken. Vi ställer oss alla på bakbenen och låter så där mysigt som man gör ibland när man precis har vaknat. Vi ställer oss på bakbenen och visar framfötterna på dansgolvet framför alla med händerna i vädret. Mina vänner dricker på fat, jag stjäl liknelser och faller som en fura i en norrlandsälv. På olika ställen och för olika personer faller jag handlöst och glanslöst, glittret är så få förunnat. Detta är dill i mitt allmänna dill och hovmästarsås är min passion för dagen. Detta är mitt kallprat och jag blir varm av det. Fast det fryser igenom ribbstickat och duntäcken i en alldeles för liten soffa. Fryser igenom någon man inte känner så bra.