HINTED

Jag vill börja köpa biljetter till sommaren men jag borde gå och lägga mig, planera morgondagen istället. Det ska bli skönt att sträcka ut sig även om sängen är tom och svinkall. Mina ögon blir gigantiska och det enda man ser i fönstret för att det är så mörkt. Julen är över och jag älskar min nästantomma lägenhet. Film på mitt golv är det bästa för jag har glömt hur det är att gå på bio. Det drar någonstans ifrån och jag tror att det är all förlorad vänskap i denna stad. Jag skrev en gång om emotionella nederlag på våra gator, var på väg att skicka iväg det men jag glömde nog till slut. Fast egentligen hade det ingenting att göra med det jag skrev innan. Jag tappar folk och jag tror inte att jag tycker om det. Det droppar och jag har helt plötsligt tid. Motivation är dock det jag saknar, för jag kan sova hur länge jag vill nu. Och när jag väl går upp läser jag, spelar jag, tänker jag och pratar jag. Anstränger gör jag inte.

Karl Larsson var en god man tror jag, även om faktabristen ger mig svagt dåligt samvete mot mina rötter. Jag tror att han gillade sin familj och att titta på barnen när de sprang runt i trädgården. Jag tror att han rökte pipa och att han gärna gjorde det i den sydfranska skymningen tillsammans med sin fru och deras gemensamma vänner, när barnen för länge sedan slocknat. På morgonen satt han ensam och såg solen värma bort daggen, skissblock i knät och lädersandaler. Imorgon ska jag kolla upp dessa ?fakta? och antagligen finna att Karl Larsson var alkoholist och hustrumisshandlare, men till dess är jag lyckligt ovetande. Nu ska jag sova, gå upp till ett fejkat Västindien och vara lite mer lyckligt ovetande om följderna av denna ohälsosamma längtan.