HINTED

Vi hittade en ost som jag kan äta, eller snarare vill. Stenugnssund var tomt bortsett från en helt och hållet uthärdlig parfymdoft. Vid industrierna syntes bara en låga utan källa, dimman gjorde helljuset halvt och mig orolig för diverse smådjur. Lila strumpor, kvällen innan-lockat hår och slarvande i form av för stora koftor och leggins, brasans ljud i bakgrunden, hundens huvud i alla knän och tjafs om så kallad estetik. Frågan är bara om estetik kan gälla julpyntning. Att allt som brukar vara näst intill pinsamt spretande och kulört i år bara ska gå i färgerna blått/grönt och silver har jag svårt att ta på allvar. Maten är allas specialitet så vi kommer inte att dö av svält, vilken tillsynes är den värsta farhågan.

Ibland gillar jag när det är tyst. Då är det sällan tyst. Då älskar alla helt plötsligt Elvis.

När jag älskar Elvis är det ingen som lyssnar på mig.

Och problemet är att mina, även om det är ett relativt begrepp, bra skor är kvar hemma, precis som några av de viktigaste julklapparna. Så jag kan inte ens rymma ut med hunden. Det scenariot skulle sluta med att jag kom in och var blöt och kall och ville ha sympati, men ingen lyssnar för att de lyssnar ju på Elvis.

Mina naglar är helt trasiga, det är säkert ett stressymtom precis som resten av mina trasiga kroppsdelar. Det där lät inte direkt gott. Jag tror att jag övertolka mig själv lite mycket ibland, men som sagt "Jag har alltid varit en analytisk människa". Det sjuka är att jag hör den meningen i en röst som påminner ytterst av en viss karaktär i Nile City. Betyder det någonting? Hm.

Tid och "tid" är helt olika saker, men om jag får "tid" imorgon ska jag försöka skriva något seriöst och statment-likt för att dryga ut mitt svammel med lite värdighet kanske. God jul.