L.
Jag har ingen rätt att vara sån här, jag var inte så pass nära. Men det enda som jag har tänkt på i två dagar, snart tre är C. Jag vill ställa allt till rätta, men när hela staden är tyst och med sänkta blickar, så förstår jag att det inte går. Allt blev så orättvist så himla fort, det finns inte. Människan ska inte kunna ta sådana beslut, ens liv handlar om så mycket mer än om bara en själv. Vad är det som händer med världen när detta händer?
det känns konsitgt när nåt som har funnits hela ens liv försvinner, ovavsett "avstånd". det kunde varit, stolar, kungen eller ah.. så som det är.
men det känns som att vi är inga att kan dömma. det som händer händer, hur svårt det än är så är det antagligen rätt.... jag tänker samma saker som du men det är fortfarande overkligt.. jag kan inte änns berätta för min familj...
men tänk på att käre C klarar sig alltid. tänkarna är obehagliga när man inte förstår....
vi vill ha förståelse. men det går inte alltid att få... då får man klara sig utan.