HINTED

Den blåa himlen blev efter natten grå igen, förvånande nog. Peppen är försvunnen igen, partypeppen i alla fall, mest på grund av den uteblivna romantiken. Sommarlovet verkar inte ha börjat, det var för mycket att tänka på i början, för mycket att ta igen nu. Det är söndag och jag orkar inte gå ut, min mobil ringer inte och jag vill prata med T. Jag vill vara brun och snygg och avslappnad och ringd.

Igår var jag i samma hus för andra gången på två dagar. Ett speciellt hus. Egentligen var det två hus, men de ser likadana, så jag trodde att det var samma. Där hände mycket för ett år sedan, mycket mindre nu. Efter många långa meningar om gränser kom jag fram till att det förhoppningsvis finns de som känner mig bättre än mig själv. Tror mer om mig än jag själv framför allt. Men jag undrar fortfarande var skillnaden i mig ligger i jämförelse med andra, några speciella andra. Om de inte kan, varför skulle jag kunna.

Det sitter ett tuggummi fastklibbat på det lilla staketet på mitt loft. Jag vet vem det är.

Jag såg precis en film. De sa att människor har slutat ta på varandra, att det alltid finns glas eller metall mellan oss. Vi saknar berörelsen så mycket att vi krockar med folk avsiktligt, på trottoarer, motorvägar, överallt. Avenyn är väldigt bred, ändå ser man alltid folk som väjer undan, stryker en armbåge mot en annan. Tanken slog mig hårt.