Och igår var allt perfekt, ni pratade konst och filmprojekt..
Trubaduren är den enda ärliga konstnär som finns idag. Jag ska plantera ett träd, dödens träd, en idegran. Ärlig röst och ärlig text. Blir aldrig före detta. Jag forsöker att skriva som dem, trots att jag vet att det krävs efterforskning. Han kan slita hjärtat ur kroppen på folk, men det kan jag med. Utan att bli pretto är det svårt. Jag låter dig flyga vackra fågel, du är fri och jag är human. Men om man vill kanske man komma en bit i alla fall? Jag har planterat ett träd, dödens träd, en idegran.
Det har gått hål på himlen, spårvagnarna fungerar som växthusens opposition. Det är inget som växer där, snarare tvärtom. Jag var ute, men gick snabbt in igen, dels på grund av hålet, men också som statment emot dagens kulturliv. Då menar jag just dagens, den 9 juni 2007, denna lördagens kulturliv. Hoppas på ändring dock, det blir både körkonsert och gårdsfest, musik av vurm ikväll. Vurm är för övrig ett sjukt fult ord. Jag brukar ha ett syfte med vad jag skriver men idag verkar jag inte ha det. Tyvärr. Salut.
Nu blundar Miranda. Nu sover min vän.
Långt från demoner och fasor.
Kanske, kanhända, hon vaknar igen.
Men bredvid står prinsen i trasor.
Med en bortsprungen häst och en avbruten lans.
Miranda, vad kan jag ge dig för tröst?
Jag vet inte var jag ska hugga nånstans
när demonerna bor i ditt bröst.
Den låten är fin!
Fastän jag bara har hört den två gånger.
Love youuuu....
Just to remember.
Hej Maxime, jag lever inte riktigt än men bloggen har återuppstått ur dödens rike.
Det är sommar och sol och jag vill definitivt dricka öl med dig någon dag. Te är som sagt inte min bag. Inte saft heller. Puss