Salvador
Jag borde verkligen gå till skolan nu. Bussen gick förbi när jag tittade ut. Det regnar ute och någon har dött. Men när gör folk inte det.
Jag vet förövrigt att duvorna som sitter på mitt fönsterbläck alltid kommer tillbaka, vad jag än kastar mot rutan. Jag vet att när jag har gått ut ur badrummet på kvällen, sist av alla, då vaknar silverfiskarna, kryper ut under badkaret och går omkring på den hög av kläder som jag oftast lämnar där. Jag tycker inte att det är särskilt skrämmande eller äckligt heller. Min hals gör sjukt ont och jag vet att det ingenting kommer hjälpa förutom att ta det lugnt en helg och kurera mig. Jag vet att jag inte vill det.
Varje natt när jag ska gå och lägga mig vet jag att precis under min stege ligger en Nationalencyklopedi bok, PAS till ROJ, som jag alltid sätter foten på även om det är kolsvart. Om jag missar känner jag mig dålig. Och dessutom får jag ont i foten. Då kan jag inte sova. Så mycket vet jag ungefär. Och att jag måste till plugget. Nu går jag. Jag har mjukisbyxor på mig. Jag går nu.