HINTED

Jag skrev i natt om bråk på bokmässan, om statistikböcker, om flyktigt bekanta och om maskara klumpar mellan ögonen på stirrande tanter. Jag har för mig att det blev riktigt roligt. Men i alla fall, min familj är inte sann. Den är så konstig att man nästan inte kan tro på den. Min syster åkte ut till havet efter incidenten på bokmässan, bara för att jag hade sagt för någon vecka sen att det var det jag brukade göra. Saltholmen, skabbig avslagen folköl och den där Dylanboken som jag fortfarande inte läst ut. Det är som att fascinationen för de gamla hjältarna lägger sig när man får veta detaljerna. Men för syrran så hjälpte det inte riktigt. Hon är för kär i något som hon inte kan vara kär i. Höftben bland annat. Men det är en sådan sak som man har glömt om några år, precis som det mesta av ens banala vardag är.

Allting flyter på, latinet kommer gå ganska mycket åt helvete, men annars glider jag. Hade utvecklingssamtal igår, sa pass på frågan om hur mitt liv är utanför skolan. Inte för att svaret hade varit så negativt utan mest för att svaret hade blivit förvirringen objektifierad, om man kan säga så om ord. Fick en folder från Försvaret idag, pallade inte att öppna den för att jag inte vill bli arg. Kommer ihåg hur det blev förra gången. Det förstörde ungefär en vecka av mitt liv, och jag skämtar inte ens. Nu ska jag åka och simma, sen köpa en vinterjacka. Även om det verkar som om sommarn är på väg nu så kan man ju inte lita på växthuseffektens trick or trick.