you were planted in my soil
Att komma ihåg alla de centimetrarna hud som har kommit och gått under händer och ögon. För jag har kvar allt i mina händer. Naglarna är trasiga och jag skäms ibland när jag ser på dem men det sitter alltid kvar något i dem.
Många viktiga ord och stunder.
Många oviktiga ord och stunder.
Jag skulle vilja säga att alla centimetrarna,
millimetrarna har varit viktiga på något sätt, alla har fyllt olika sorters hål.
För människan, inte bara jag, är full av hål. Som ska fyllas med olika sorters rörelse.
De där orden du säger är svåra att ta in ( det du skrev till mig alltså). Men du är... nej, det går inte att beskriva. men jag älskar dig så ofattbart mycket.
och... detta inlägget var hemskt fint. du vet väl hur begåvad jag tycker/vet att du är. men ganska sjukt nog skrev jag nån slags dikt när jag var hos dig som inte var helt olik... om att minnas hud, och millimetrar med hud och sånt. märkligt.
jag kan inte riktigt slå ovanstående kommentar
ville därför bara säga att du är rar!