HINTED

Jag har skrivit så mycket om elitism känner jag. I kulturen och i allt annat i hela världen. Jag blir kär i alla som blygt säger att de skriver men får ångest av allt som kommer i närheten av något som kan kallas pretto. Inom en radie på ungefär 4 mil. Allting handlar om konst. Jag älskar när Nina Persson har peruk och berättar om att hon brukar lyssna på gospel från kyrkan bredvid genom sitt fönster i harlem. Där hon bor med sin snygga amerikanska man som ständigt bär på ett gitarrcase. Lyssnar till svenska men svarar så där brett. Så sjukt romantiskt.

Så jag vill ligga på ett replokalsgolv igen, helst med vin och storslagna planer för helgen. Så det är synd att jag inte har något i en replokal att göra, det vore ju coolt att ha det.

Alla mina anteckningsböcker alltså. Hur intressant kan det vara att läsa någon som skriver om att skriva egentligen? Det är bara för att jag inte sett något annat av vad vi kallar världen på länge, bara ett kallt götet som mest bara blåser. Jag umgås inte med någon annan än min skolan, och det är för att jag inte har jobbat på två veckor, då har jag inget umgänge. Förutom trevliga samtal över margaritas som ändå glöms bort dagen efter. Bra fester har det varit nu i några helger, verkligen. Som gästerna på julmarknaden blir helt förskräckta över dagen efter. Killen som efter några minuter blev trött på det fruktansvärt högljudda brandlarmet, så han dämpade det med handen medan minglet och öldrickandet fortsatte. Det känns nästan lite internationellt. Eh.

Jag lyssnar i alla fall på Cardigans och är sugen på peruk. Har ”bakat” julgodis den senare delen av eftermiddagen, mestadels bestående av att smälta choklad och blanda ihop med annan smält choklad.

Imorgon ska jag ge blod och sedan jobba, är lite rädd för att jag ska svimma eller dö för att de har tagit typ halva blodinnehållet i min lilla kropp. Konstigt att de inte ändrar mängden blod som dräneras från en efter typ vikt och längd. Anemi liksom. Misären störtar ju fram efter första missade frukost för mig, vad kommer min kropp att hitta på när den är halvtom liksom. Jag får väl dricka mycket vatten och hoppas att det väger upp.

Annars fick jag en ny vän i lördags, eller kanske till och med två. Den ena älskade jag för att jag förstod hans chilenska spanska. Den andra visste jag inte att jag träffade men han verkade sjukt god. En annan person har massor av brudar och jag känner dem, varför vet jag inte. Han som är min. Haha. Han har nu en brud som jag vet att jag känner men inte hur och jag vet inte ens vad bruttan heter. Lätt att vara tjurig då. Eh. Jag dillar verkligen.

På jullovet ska jag skriva bättre, styra upp boken och mina ickeexisterande spanska verb. Långa promenader med min svarta katt Milou. Saknar honom, han är galen som jag vill vara. Tänkte att styra upp några joggingrundor också men sedan kom jag på att det är kallt ute. Soffan och Tvn på landet. Vem behöver karlar? Dessutom kommer det att finnas enorma mängder mat. Vad mer kan man begära?

Julkonsert på torsdag och jag vet att jag ska göra något, spela, sjunga, men har ingen aning om vad. Framförhållningen. Den finns inte där. Ungefär som mitt minne. Tell me where it is.

Jag tror på stormen som du är. En skrivövning som verkar så himla god, jag testade den precis. Lyssna på en låt och översätt den. Fast översätt den till din egen. Alla bitarna som bedrar, för vind för segel. Om du vill ha mig så är jag ditt land. Där tror jag att jag hörde fel. En annan då. Det är bra för mig att tillfredställa dig levande. Det var nog också fel.

Men mest av allt saknar jag min karl Carl. Rolig ordvits, verkligen. Min katt plockar äpplen ensam och jag är trött på allt drama idag. Vem som tog bort vem på fejjan och vem som har flest brudar.   

Dina vänner blev till vatten och försvann ner i havet. Bra där. Du har skrubbsår på din karma. Kom älskling så drunknar vi.

Men nu blev det lite internt med mig själv, så nu blir det till attskruva upp volymen och hugga in på godiset. Den smälta chokladen. Och mer smält choklad.