Spiritus Sancti
Nu tänkte jag att jag skulle skriva lite på min döda blogg för att komma igång med fingrarna lite. Jag ska plugga hela dagen, har ett sjukt schema. Vid lunchtid ska jag dock ha en och en halvtimmes paus för julmarknader och 20års presentköp och kanske en julklapp eller två. En och en halv timme inklusive restid, vi får se hur långe den planeringen kommer att hålla. Min bok är på is, på grund av att min handledare ignorerar mig när jag vill ha feedback, annars är hon hur gullig som helst. Vissa människor lyckas verkligen med det. Men jag har i alla fall fixat billigt tryck, jag har dragit i mina trådar och blev helt sjukt lycklig när det verkligen fungerade. Men i alla fall, billigt tryck, det är meningen med livet.
Jag pluggar alltså socialpsykologi nu, har en tenta på hela B-kursen på torsdag och är helt vettskrämd. Ämnet var intressant till jag började plugga det, det kanske alltid är så. Jag vet inte ens varför jag gör det, mitt snitt kommer ändå gå åt helvete.
I mitt fönster ligger världens finaste julstjärna i form av en måne i keramik. Men, jag kan inte sätta upp den för jag vågar inte sätta in den i eluttaget, den är ojordad och jag tror att jag kommer att dö. Men som allt i mitt hem måste den ligga där minst i två veckor innan någon styr upp det, så den får ligga kvar där i några skärvor till det faktiskt är jul.
Det är konstigt men jag är faktiskt sugen på jul nu, det var år sedan jag var det. Efter julen på Jamaica har den svenska förlorat sin charm kan man kanske säga. Nu har jag sänkt mina förväntningar och då är jag sugen på jul. Jag läser nämligen en bok där det sägs att olycka botas bäst med sänkta förväntningar. Det är jättesorgligt men antagligen sant. Man ska vänja sig och sedan lära sig att man är en dörrmatta eller uttagsautomat som andra utnyttjar. Då blir man en balanserad och lycklig människa.
Förövrigt stod det i tidningen om en amerikansk undersökning har visat att lycka smittar 1,6 km. det innebär att om man har en lycklig kompis som bor högst 1,6 km ifrån, som man självklart umgås med så är det typ 70 % chans att man själv blir lycklig. Det var mamma som hittade den och läste upp den vid middagsbordet, hon såg verkligen glad ut. Sen kommer pappa där och sågar alltihop. Så himla negativ. Så den mysiga diskussionen gick åt helvete. Jag undrar om jag också kommer att bli så negativ, jag har ändå tendenserna och så är jag ju släkt med honom. Men men.
Lucia nästa helg, fast för musikeleverna på Fässbergsgymnasiet börjar den på onsdag i Hjällboförsamlingshem. Jag peppar, kören är det enda roliga och Hjällbo är la gött. Allt som får mig bort från min dator.
Men nu är jag igång i mina tassar, har bara dillat ju, egentligen ville jag redan i början säga ”läs inte detta” men det är lite väl jantelag kände jag. Men glöm detta dill och gå på julmarknad, det är mysigt och det är vad jag ska göra. Vi kanske ses. God Jul.