HINTED

Den jag är mest rädd för att lämna är mobilen, den kan ju inte skicka mail med sina små hemtrevliga smsvibrationer. Annars är jag inte rädd, har fått höra nojig men det tror jag inte på. Till ett varmt land efter en inte så lång flygresa, bara 6 timmar på Heathrow och sen 12 timmar i luften. På natten. Men det är lugnt.
När ett sjukt jobbigt larm väckte mig o J imorse så hade jag lovat att det skulle vara ljust ute, lite i alla fall. Det var svart ute men om man tittade riktigt noga så kunde man urskilja att det var mulet också. Göteborg. Hoppas ni klarar er utan mig i ett par veckor.
Bikiniinköp stressar lite för brännan och faktumet att vi bara har boende de två första dagarna stressar inte ett dugg. Jag gillar att sova på tågstationer men en syrra som smular chips på en när hon egentligen borde sova. Eller att komma en timma försent till bussen för att en servitris inte orkade servera en frukost till. Jag säger då det, som vi säger i Götet om vi är 60+, vilket vi alla säkert är inners inne redan nu.
Jag är klar med plugget även om jag inte är det när jag kommer tillbaka. Jag är inte stressad längre. Det var länge sen jag inte stod och väntade på att väggen skulle springa in i mig istället, då hade jag ju i alla fall haft en anledning till att inte sova, inte äta, inte tänka, inte vilja.
Jag vill svära men jag vill inte göra det här, det känns så trivialt. Som att inte ha ord även om man har en synonymordbok två cm till höger.
Nu ska jag göra mig redo för det stora landet norr det stora landet i väst. Ciao.