HINTED

Det singlar något från den nästan vita himlen som med lite fantasi kan kallas för snö. Men om man uttalar orden lite högre än så här blir man till slut lynchad av någon som tror på ödet. Det är torra flingor, sådana som bara försvinner. Men kajorna har förvandlats till bollar på samma gamla takåsar som dem i sin vanliga kostym slåss på när sommarsolen för en gångs skull inte är en längtan.
Mellandagarna är slut men rean hänger kvar och kommer göra tills semlorna börjar tappas på Brunnsparken, och tills söta små barn halkar i dem och gråter. Det är fortfarande kallt men vi har gått över på den bättre halvan. Står och stampar bort frosten mellan tårna på busshållplatserna gör jag, tittar mot himlen och gör ett lite mindre argt uttalande om den ständiga och stadiga syndabocken Västtrafik. Det är halva tiden kvar i de där barackerna nu. De där barackerna som ser ut som om de blivit utkastade på ett fält av någon högre makt. Ödet kanske?
Flingorna håller på att bli fler, men de är fortfarande lika torra och flyger utan mål. Julstjärnorna börjar vissna och hos mig har de aldrig funnits. En gammal träkyckling hänger dock kvar i köksfönstret från i påskas, den får ta mycket skit från utomstående måste ju tilläggas. Miles hänger stadigt, numera en trappa ner och sängen har adopterat ett nytt stycke duntäcke för partykvällarna som förvandlats till hemmakvällar.
Det är dags för Julia att komma hem nu och för mig att åka, planerna är många och vad hindret är har jag fortfarande inte förstått. Om det ens existerar.
That´s all.