GIMME MORE
Jag rullar över på min trasiga rygg och är så nöjd. Senare slår det mig hårt. Jävla fan. Jag behöver omhändertagande. Jag är så trött på att ha ont och blir ännu tröttare av att ha ont. Sängen är min vän, men ganska så händelselös när halvtidspojkvännen är påmönstrad. Mammas kollektivvän tänkte tydligen på hans liv när hon gick hem, samma kvinna som pratar om spåren på mjölpaketen efter festerna i kollektivet. Om papegojan Hugo som bara kände sig hemma på tvättgallret ovanför duschen när vattnet var på, men som resten av tiden vaktade sitt revir, spisen. Om kärlekshistorier som bland annat resulterat i mig och bondgårdar och ABBA-museum i Skåne. Cellon står och blir lätt sparkad på för att alla, även jag, har glömt att jag spelar. Spelade. Malplacering i skolan är stående. Kan inte sitta still i mer än fem minuter om jag inte vill dö på bussen hem. Stressen börjar komma igen. Projektarbetet liksom. Hur ska det gå med mig? Jag behöver den sedan länge frånvarande inspirationen. Men den verkar inte ha planer på att visa sig..
Hej. Det var längesedan jag läste din blogg, alltid trevligt att få lite insikt i din vradga, om än i ett lite kryptiskt format. Back in blogg föresten.
Mathias
PUSS
Du har så rätt, men jag tror att du missförstod mig. Vi kan väl lufta av oss vid väl valt tillfälle, kanske under en kopp kaffe? spelade på pustervik igår, det var grymt, spelar där på lördag igen, det blir grymt :) var där då!
du är fin och full av insperation
DARLING!!!
försöker bara om på nytt.
Börja lifta. Det ger en ganska mycket.
Allt inspirerar en bara man lägger märke till det. Filosofera över ingenting är ganska bra