HINTED

Ibland när jag suckar eller tar ett djupare andetag så knakar det galet högt i mina ryggkotor.

Jag har fem miljoner anteckningsböcker men skriver väldigt sällan något som är värt att komma ihåg.

Jag är jätte svartsjuk och är alltid arg på andra, sällan på mig själv.

Jag tycker om flygplatser för deras akustik. Man slipper höra andra människors samtal även om de sitter en meter ifrån en.

När jag inte har något att göra eller bara sitter stilla så river jag sönder mina naglar och nagelband helt neurotiskt.

Jag har tre gitarrer, en bas och en cello och jag spelar egentligen inte på någon av dem. Men jag tycker att de är fina att titta på.

När jag har suttit vid datorn ett tag så är hela ”nedersidan” av min handflata svart för att jag inte har en musmatta utan bara ett papper som jag också kladdar på med diverse bläckpennor.

Mitt rum är typ alltid dammigt, inte för att jag aldrig städar utan för att vår lägenhet ligger närmst ventilationscentralen som egentligen är djävulen. Dessutom susar och vibrerar vårt badrum som ligger närmst.

Jag sover på ett loft, och jag älskar det men har haft många blåmärken genom åren på grund av kombinationen: stege, mörker och alkohol.

Jag har halva garderoben full med kol, bläck, akvarell-, olje- och akrylfärg, skissblock och dukar men jag har inte tagit ut dem på ett år. Jag tror att jag är konstnärlig men jag vet det inte säkert för att jag är så lat.

Jag älskar TP och Vem vet mest?. Antagligen för att bevisa att jag är lite allmänbildad i alla fall.

Jag har en stor papperskasse med diverse plastblommor i som jag fortfarande tror att jag ska göra något kreativt med.

Jag kan Weeping Willows skiva In to the light och Supertramps Crises, what crises? helt utantill.

Jag tänder på ben, alltså typ nyckelben och höftben och andra ben som syns och känns under huden. Inte vanliga tråkiga ben som man går med.

Jag hatar att känna mig ensam och känslan av likgiltighet. Om man är likgiltig så borde man ju inte känna något alls, men jag blir likgiltig/ångestfylld.

Jag har varit på Roskildefestivalen i fem år i rad nu och gillar det, men aldrig någon annan festival typ sprit och hångel hela natten. Och jag kan inte säga att jag är sugen heller. Vilket kanske gör mig torr.

Jag hade en julmåne istället för en julstjärna och den hänger fortfarande kvar i mitt fönster. Mest för att jag inte har något som mer kan liknas vid en taklampa.

Jag känner inte min mormor och morfar. Och jag är mer ledsen för att mamma är ledsen för det än vad jag är ledsen för själva grejen. Och det har jag dåligt samvete för.

Mitt sockerberoende fanns inte på typ ett halvår och mina motionsvanor var verkligen grymma och jag mådde bra av det, sen kom julen och förstörde allt och den har typ inte tagit slut än, julen. Jag är lat, som sagt.

Jag stod och grät på Apoteket idag, sedan frågade jag mamma ”Varför är jag så jävla skör?”. Då är man skadad. Eller kanske ännu värre, pretentiös.

Nu har jag droppat massa konstigheter om mig. Det var väl roligt? Det kommer säkert en ännu värre uppföljare, det är så mycket man förtränger. Puss och hej.