HINTED

Min kropp skaver överallt, både mellan kotor och på huden, blåmärken från fredagens strappatser i alldeles för hala trappor. Blev hjälpt upp av en polis som säkert inte trodde att mina skor var hala. Ska på akupunktur om några veckor och är riktigt skraj. Det är ändå nålar.
Morfar håller på att försvinna och allt som har med det att göra är så fruktansvärt hemskt och jobbigt. Det är inte enkel sorg utan mest dåligt samvete och handlingsförlamning. Min mamma skaver mest av allt. Mina lila post-its är slut men ligger över hela skrivbordet och golvet. Fullskrivna med ord utan större mening.
Jag tog upp cellon igår, första gången på ett tag, och spelade lite irländskt och kom än en gång på att jag tycker om det. Men nu när jag måste göra det igen har jag glömt bort att jag tyckte om det.
En fin med för mycket piller i kroppen, en annan med för mycket annat i kroppen. Till och med två. Jag blir så jävla trött på världen, tappat hopp är en underdrift. Och då har vi inte ens börjat prata om mitt "love life" än.
Men min tillflykt är Sagan, älskar henne mer och mer för varje bok som går. Läser om lyckliga och olyckliga med ack så snygga kärlekshistorier i 50- och 60talets Frankrike. Längtar efter filmerna och nästa bok. Jag har slutat hata bussresorna. Nu är det bara ett jobb och en talbok som fattas. Au revoir.