HINTED

Go lightly from the ledge, babe,
Go lightly on the ground.
Im not the one you want, babe,
I will only let you down.
You say youre lookin for someone
Who will promise never to part,
Someone to close his eyes for you,
Someone to close his heart,
Someone who will die for you an more,
But it aint me, babe,
No, no, no, it aint me, babe,
It aint me youre lookin for, babe.


Jag har spenderat hela "morgonen" med att bildgoogla på Elvis. SÅ himla snygg som blond. Detta på grund av att jag och M hade ett litet moment igår när vi var i Alingsås och kollade på Js Musikalafton. J var så fin med sin röst och sitt scenleende men man kände att min lilla babys pepp inte riktigt fanns där. Annat blir det nästa helg. Men i alla fall, jag och M hittade en karl. Med Elvisläpp, och jag föll som en fura. M gled mer. Eh.
Så nu lyssnar jag på Memphislåtar och alla stadens karlar. Läste ut Johnny Cashs självbiografi för några veckor sedan också, och det känns lite som om man vet ändå. Har halva Dylans kvar också, det blev inte tillräckligt många ensamma folkölseftermiddagar vid Saltholmen för att avsluta den.
Jag är sjuk igen. Och jag känner hur mitt liv tar slut mer och mer för varje dag jag inte pallar gå ut i vad det nu är för skitväder. Det är ju där för att trotsas liksom.
Nu läser jag Francoise Sagan igen och tycker verkligen om henne. Både stilen och historien om hennes liv. Synd att hon var tvungen att dö för att man skulle få upp intresset.
Jag borde skriva lite till, eller i alla fall ett förord eller en förklaring på mitt j-a projekt. Det är sjukt få veckor kvar. Men jag är hungrig och enligt min pencillindos måste jag äta någonstans mellan nu och 15. Mitt liv är verkligen planerat så. Jag är gammal och ensam med filmstjärnekort på Elivs.
Här kommer några av texterna igen, så är ni fritt fram att jämföra dem med låten ovan, eh.


*

 

Det har handlat om radhuskänslor och galna nätter, de vanliga galna nätterna. En historia om att ligga under sitt eget köksbord de nätterna som inte var lika galna fast egentligen kanske galnare. Skumbad och rosor och båtar och levande ljus. Filmiskt och skitigt.

 

Ett hopp om att först tro på sig själv och sedan på ett vi. Inte tvärtom. 

 

*

 

Min syster men det är jag som är dyster.  Jorden har ändrats under oss. Vi tror att vi står kvar på samma plats men det finns ingen samma plats.

 

Mer métro, boulot, dodo och mindre av allt det andra. Det som ändå brukar kallas viktigt.

 

*

 

Samtalet gick om giftiga sälar.

Det var blodstänk på durken och jag trodde att han levde in i det sista.

 

Morgon med lugnt, tystnad förutom urljuden: äppledunsar och gäspningar.

Vatten som rör sig långt borta.

 

*

 

Jag tog en i taget att vara nära med, för att viska iväg andra och för att kuttra. De var ingenting och ingenting för mig, men det var någonting för alla andra.

 

Vi byter, efter veckor, månader, år, famnar med varandra. Bara för att man vill lägga sig ner och vara vänd mot någonting annat än bara vägg.

 

 

 

Det var det, ha en bra dag i "snön".