HINTED

Idag innan jobbet så tog jag en liten prommenad innan jobbet, jag är så försoffad så jag
kände att luft var en bra grej. BCN är lite mulet idag, precis när jag gick ut genom porten
så duggade det lite, men det slutade snart. Jag tror att F hade snott mitt fina
leopardparaply, jag letade men jag hittade bara ett lite visset och kvarglömt svart. Det
behövdes som tur var inte. Gick ner till hamnen och tittade på turistande par och grått
vatten med bensinskimringar på. Linbanan som går över vattnet var nästan tom och samma sak
med las golondrinas, båtarna som visar upp Vila olympic som stadsborna är så stolta över.
Innan världsutställningen så var "stranden" en stenig soptip, men sedan så importerades
massa sand från Brasilien eller hur det var, och nu är det ett paradis för feta tyskar. Även
jag älskar det, inte för stranden, men att havet ligger 20 mins promenad från min säng.
Bästa afterworken. slår öl och rökluktande kläder. Jag längtar så himla mycket efter
sommaren, och jag tror att den kommer snart. Eller så fort jag ser minsta tecken så kommer
jag att ligga där och "steka".

En grej till, jag hittade en båt som är till salu, och jag vill verkligen, verkligen ha den.
Den är nu ett B&B och heter willow-något. Een jättestor skuta (ingen aning egentligen vad
skuta är, är inte så inne i båttugget om man säger, men det är en sooort båt i alla fall),
från typ 40-50tal. Med rosmarinplantor på däck, och kläder som hänger på tork på diverse
tampar. Sjuktromantiskt. Om den ligger kvar när det börjar bli varmt så ska jag lära känna
de som har den, kanske bli kär och gifta mig med ägaren. hoppashoppashoppas. eh.
Sitter på jobbet och drömmer mig bort nu när det för en gångs skull inte är någon kö. Jag
älskar när det inte är någon kö, då kan man läsa, dilla, fylla i töntiga lunarstormmallar
typ "när grät du senast?" och "är du oskuld?", skrika vulgariteter över hela kontoret och
hoppas att det ej piper till i headsetet precis då. Ibland tycker jag typ om att jobba i ett
stort kontorslandskap tack vare alla intriger. Att man kan titta på folk som hånglade plakat
i helgen, blickar ner i marken, spirande kärlek, spirande kåthet, spirande desperathet, och
slagsmål framför allt. På mina 7 månader här så har jag bevittnat 3 slagsmål. På arbetstid.
Älskar det. Speciellt när man sitter i samtal med en 95-årig tant som ska byta antennsladd.
När jag åkt hem för jul så fick jag också nys om att det hade varit det största dramat ever
på julfesten, någon hade slagit ner tomten, en liten söt, oskyldig katalan! Och sedan hade
vår platschef och personalansvarige slagits också. En av dem har fru och två små barn.
Älskar det. Vuxna människor liksom.
Sedan blir jag alltid utskälld av katalanerna i kontoret bredvid för att jag alltid glömmer
att stänga dörren mellan kontoren ordentligt. Ganska jobbigt att bli utskälld på katalanska.
Jobbigare att bli utskälld av den 70-talist killen från Stockholm som jag pratade med
förut. Han var verkligen ond. I vanliga fall så säger de alltid "jag vet att det inte är
ditt fel, men.." innan de börjar skrika. Men den här killen skrek "MEN FIXA DET DÅ, DET HÄR
ÄR JU FAAAAAN DITT FEL!!", snacka om psykisk påfrestning att försöka veja för det. Eh, men
jag fick kaffe och pratade lite med den spanska tanten på baren nedanför så att pulsen gick
ner igen. Ibland känns det som att jag är någon sorts jourhavande kompis för folk som bara
behöver klaga. Och dessutom hade jag fan aldrig ringt in till en kundtjänst och börjat med
att skrika. Lite socialkompetens har man väl ändå, så att man vet att ingen människa har
lust att hjälpa en människa som aldrig slutar skrika. Logiken finns ju där.
Nej, nog med det, tråkigt. Varje kväll vi går hem från jobbet så pratar vi om jobbet, när vi
går ut så tar det några timmar innan det jobbrelaterade ämnena tar slut. Vi är junkies och
jag gillar det icke. Dock finns det MÅNGA roliga historier. Men nog om det som sagt ja.

Jag längtar som sagt till sommarn och till sangria på stranden och "quieres coco?" och
saltränder, och sandstränder i förorterna, de som är lite tommare och med så mycket bättre
luft. Ibland luktar det till och med tall, skog, något som jag saknar något fruktansvärt. Landet, djur och träd och havet. Essentiellt för en liten asfaltsblomma som mig.

Detta skriver jag medan jag gör en fabriksåterställning med en italienare från Göteborg, han gillar sina sladdar, vill inte dra ut någon av dem.
Jag längtar till helger i solen, på uteserveringar med juice, att öppna fönsterluckorna på
morgonen och verkligen, verkligen bli bländad, och få ont i huvudet av ljuset om man druckit
kvällen innan. ATT GÅ HEM PÅ NATTEN NÄR DET HAR BLIVIT LJUST! JAG LÄNGTAR!
Lite längtar jag också tills ikväll när vi ska till favvorestaurangen och äta tapas och
dricka vin. Fast jag egentligen verkligen, verkligen inte har råd. Jag har 20 euro på kontot och 11,54 i plånboken och den är den 4/2, nästa gång jag får lön är 1/3. Jag är redan död så jag kan lika gärna drick vin. Eh. Den restaurangen har förövrigt världens godaste vin. Helt ekologiskt och helt enkelt underbart. Gött sätt att vara körd på.

"Det är coolt att göra slut" var en lite freudiansk felhörning jag råka göra förut. Meningen var egentligen "Det är coolt att kunna göra slut" när jag och J pratade om våran vän som jag är redigt stolt över. För att hon är duktig och gjorde precis vad som vad rätt just nu.
Nu ska jag snart gå o lägga mig för att jag ska gå upp imorn för att jag ska kunna gå o lägga mig tidigt imorn, för att jag ska kunna gå upp tidigt på lördag för att jag ska jobba. Härligt.
I nästa inlägg så ska jag prata om döden. Det ni.