HINTED

Det känns inte som att jag kan skriva mer. Som att jag har tappat det. Jag har nog tappat det. För att jag inte gör det tillräckligt ofta, då tappar man nog. För att ibland har jag ändå tänkt att jag kan göra det, ibland till och med bra. Men not anymore. Men jaja, det var ju typ ett av mina nyårslöften, ett av många. Så nu ska jag försöka börja igen. Först här och sedan kanske på något annat projekt. Om jag hittar det ingen.

Något annat jag tappat är att tycka om, eller snarare, bry sig om musik. Eller intresset har i alla fall svalnat avsevärt. Och det är så jävla tråkigt. Så idag var första dagen jag satte på Spotify själv. Och nu har jag lyssnat på Supertramp och spansk reklam om vartannat i 3 timmar typ. Det är fint. Men alla tycker att jag är knäpp. F har endast lyssnat på Sweet dreams med Beyonce i flera dagar. Så jag tycker att det är hon som är knäpp. Fast gulligt knäpp. Och jag gillar fan till och med låten nu. Samma sak som har hänt med alla dåliga låtar som spelas på repeat här hemma. Men nu när vi har internet så blir det la lite enklare att vidga sina musikaliska vyer lite. Speciellt för att Spotify är uppdelat efter land, alltså så finns mycket som man kan lyssna på hemma inte ens här. Medan det finns mängder med götta salsa. Som jag för övrigt självklart vill lära mig. Och kanske ska lära mig också. Förra helgen så hittade vi en salsabar som var så himla fin. Skitliten och full med spaggar. Älskar det. Och de pratade med mig. Och jag pratade med dem. På SPANSKA. Tänka sig va, vad som händer när jag har fått i mig tillräckligt mycket sprit. Och på den vägen ska jag försöka vandra igen. Jag vill fan verkligen lära mig det där språket alltså. Och blygheten känns ju som det enda hindret för det faktiskt, i alla fall när man tagit sig bortom det svenska Spanien. Vårt jobb och umgänge alltså. Eh. Men förra fredagen var i alla fall en liten provsmakning av det vi har längtat efter sen vi flyttade hit. Internationallitet och att få lapa i sig ny kunskap. Att tvingas lapa i sig ny kunskap. Kunskap som är essentiell för ett liv i ett annat land än fitt-Sverige.

Den kvällen var för övrigt en av de galnaste jag har haft på länge. Och för första gången på evigheter så var jag sjukt sugen på att gå ut och dricka dyra drinkar och dansa och svettas hela luggen blöt och vingla hem när det börjar bli ljust. Denna gång vinglade jag och M hem. Utan F, för henne hade vi glömt, vilket vi kom på när vi stängde dörren till lägenheten efter oss. Men hon klarade sig bra, blev inte ens sur för att hin visste att hon kunde gjort precis samma sak samma kväll. Så hon kom hem, vi drack 1,5 liter vatten, somna och vakna klockan 3 nästa dag. Sedan gjorde vi exakt samma sak fast kvällen efter. När vi hade vaknat ur koman. Då drack vi glassdrinkar och gick på klubb med ny/gamla vännen A och henne nederländska vän. Som A var lite osäker på hans sexualitet. Så det var från hennes sidan någon slags stödfest för att han skulle våga komma ut ur garderoben. Jag vet fortfarande ej hur det egentligen gick.. Men det blev dans i femton timmar och jag hade skoskav dagen efter. Och svettig lugg. Och träningsvärk. Och jag gav min sista drinkbiljett (förnuft) till random ensam spagge vid baren. Han blev jätteförvånad och glad och såg på mig med jättestora ögon och sa ”I love you”. Sedan åkte vi taxi hem, försökte småprata med chauffören som blev irriterad på oss när vi inte gick med på att han kom från innerstan. Men faktiskt, man blir ju typ förvånad om någon säger att den kommer ifrån BCN. Igen är ju född här liksom, det är ju en stad uppbyggd av turister. Känns det som. Fast i dag satt vi och drack kaffe på ett litet café vid en ringmur från 300-talet. Så kanske inte enda. Även om jag var övertygad om att det var en antik hiss. Men kanske inte ändå.

Den här helgen var inte mycket att hänga i granen, sena fast sega kvällar och MYCKET avslagna dagar. Igår vaknade jag dock av marchmusik, först trodde jag att den kom från vardagsrummet och undrade vad fan folk höll på med, men sedan kom jag på att det kom utifrån, från Ramblan, där de hade typ 35 ekipage med hästar och kor och åsnor och ponnys osvosvosv, med folk som kastade godis på alla turister som stod på sidorna. F och D kom hem med fickorna fulla. Sjuk grej att vakna till på en lördagsmorgon(eftermiddag). Idag har vi som sagt druckit kaffe, punkt. Och lagat spartansk mat, alltså alla är så sjukt fattiga så jag har ingen aning om hur jag ska överleva veckan rent fysiskt. Min mat är slut. Och jag måste betala deposition också, jävla fan.

Aja, jag överlever nog. Får leva på vatten. Man kan överleva 5 dagar på endast vatten har jag hört. Men nu ska jag röka vattenpipa och lyssna på salsa med flickorna. Söndagarna är till och med fina här. Och jag älskar solen över allt annat i hela världen. Skål.