SMASHED POTATOES
Ja, nu är jag här i alla fall, efter mkt om och men. Vädret är gött, men inte längre 40 grader, hade ju lite hoppats. Men det finns billigt vin och god mat och mina fina vänner F och M. De har hängt med massa spanjorer och jag är lite rädd. Jag vill ju inte vara kvar i den där bubblan men ändå så är jag vättskrämd för att någon ska prata med mig och kräva ett smart svar. Eller ens ett svar. Ingen här pratar engelska, och då tyckte jag att de inte pratade någon engelska i Barcelona. De är engelska professorer i jämförelse. Men jag hoppas att det ändå går. Det måste gå. Annars kan jag likväl bara åka hem och gömma mig i säkra, enkla Göteborg. Tråkiga Göteborg. Där kvällen slutar i ”aja, det finns ju ingenting annat att göra”. Jag vet att jag kommer att hamna där förr eller senare. Eller inte hamna, utan faktiskt vilja flytta dit. För att bo, och för att ha fler sådana där kvällar. För att man får ha dem med folk man gillar. Kanske.
Men under tiden jag varit hemma så har jag varit lite förvirrad. Lost om man säger så. Ena dagen nästanlycklig och andra dagen bara gråtit. Hela dagen. Och tittat på tv. Bra combo. Jag har ju inte haft en plan. Eller jag hade en plan och den sket sig och då satt jag där och väntade på massa administrativa beslut för att få tillbaka min plan. Och innan dess så kunde jag inte ens beställa en flygbiljett. Väntade, skrattade, drack vin, grät och tittade på tv. Drack dumt mkt kaffe en gång också. Och blev som bakfull i två dagar. Jättedumt. Hur som så var det parentesen igen. Att vara emellan. På väg ifrån och på väg till. Och den perioden blev för lång. Ingen rutin överhuvudtaget på 6 veckor. Det låter kanske torrt men i alla fall jag pallar inte det. Jag borde ha börjat plugga för typ en månad sedan men kom in sent och alla böckerna var beställningsvaror. Alla 31 av dem. Det är på grund av dem som det ens finns begreppet ”fattig student”. Nu har jag kanske 15-17 av dem. Vet inte hur jag ska få tag på de andra, eller ens om jag behöver. Obligatoriskt kan ju vara lite luddigt. Jag kanske borde åka ”förbi” Berkeley och hämta dem. Och Oxford och Harvard och Cambridge. Kanske.
Nu sitter jag i en liten sala de estar, jag får inte vara inne hos M för hon har en lektion i muntlig språkfärdighet och vill inte att jag ska lyssna. Jag hann inte heller få lösenordet till internet så jag kan inte ens facebooka. För om jag hade kunnat det så hade jag ju inte suttit med word framför mig liksom. Har ju som synes på bloggen börjat prioritera andra saker än att skriva. Som jag gjorde hela tiden förut. Och nu har jag blivit dålig på det igen. Jag hoppas att jag kommer att ta upp det igen nu när jag är här och hur som kommer att spendera mkt tid vid datorn. I alla fall så har jag skickat in min ”bok” till några förlag. Och jag sitter faktiskt spänt och väntar på mitt första refuseringsbrev. Det kommer att vara en milstolpe i mitt liv. Asspännande verkligen.
Förresten. Jag pluggar ju filosofi nu. Eller jag har verkligen precis börjat. Men jag står fortfarande fast vid att det är mindfuck. På en akademisk nivå. Helt galet att man ska behöva tänka så mycket. Och i filosofi så är ju allting cirkeldiskussioner. Man kommer aldrig någonstans. När man har valt ett argument som man tycker stämmer så läser man lite till och då finns det tusen argument emot det första som man också tycker stämmer. Men å andra sidan så kan man då säga att man utifrån sitt eget liv och sina egna erfarenheter har ”goda skäl” för att tro på det första. Men man har ju inte kommit fram till något ändå. Mindfuck. Ja.
-
Litet hopp, nu har jag varit ute på stan lite. Druckit kaffe, köpt två handdukar och ett solpuder (behövdes delux) och träffat F som hade näsan i en bok och åt avokado. Jag och M ska o kolla på ett rum till mig om typ en halvtimme också. Det är mamma och dotter som hyr ut ett rum. Jag är lite tveksam till det men det beror ju lite på hur det ser ut kanske. Innan jag ringde så ville jag verkligen dö typ, nästan grät i alla fall. Men jag förstod mer än vad jag trodde och hon förstod mig och hon var jättegullig. Så kanske. Om det inte känns som att jag inkräktar och är en jobbig tonåring som super och drar hem karlar när ungen ser på typ. Eller ja. Helst vill jag bo med typ 2-3 bra människor som hellre pratar spanska än engelska men ändå kan lite. Och som är roliga och är intresserad av att lära känna en liksom. Och så ska det vara en fin lägenhet också, och så måste den ligga bra till, helst nära en park och ett gym och en bra grönsaksaffär och så. Eh. Plus massa annat. Det kommer att gå bra för mig. Wööh.
Nu måste jag nog gå ändå. Men jag ska försöka vara tillbaka snart. Ska ju lära mig att skriva bra igen. Och då måste jag ligga i. Nu. Kolla rum.