ANYTHING TO MAKE YOU SMILE
Läser tusen böcker på en och samma gång. Läser och inspireras av lösryckta meningar som är fina, arga eller fula. Tappar ofta tråden i stressen, stressen, stressen. Av jobbet, livet, sömnen och tiden, tiden, tiden.
Sidorna handlar om en medelålders och snygg fransyska som är mitt uppe i karriären i 60-talets Paris. Hon har en karl som är i bakgrunden, som en handväska eller ett par skor. De går ut och lyssnar på jazz ibland, och dansar. Dricker drinkar och tittar på folk. Det gör de tills fransyskan träffar sonen till en av hennes kunder dyker upp. Det känns som att han är blond och han är två, kanske tre, decennier yngre än henne och har är ihärdig, ihärdig, ihärdig. Och hon faller för att det är nytt och på riktigt, inte så där avsomnat som allt annat är. Inte så där så att hon inte bryr sig för att hon alltid är trött. Och det picnic:ar i parker och åker bil ut till landet och äter mat och dricker vin där.
De tunnaste sidorna handlar om krig och våld och varför folk bråkar. Det är teoretiskt och alla teoretiska teorier kan appliceras på allt från familjegräl om vem som ska ta ut soporna till krig mellan stater som har pågått i hundratals år. Politiken är viktig och den inspirerar och den ger mig dåligt samvete. Jag är för trött för att bry mig, jag jobbar för mycket för att bry mig och jag läser för mycket för att bry mig. Men man kan strida och man kan undvika och man kan undfalla och man kan faktiskt lösa problemen. Och det beror på geografi, på omtanke, sociala band och på historia, effektivitet och potentiell skada. Sidorna gör att man förstår nyheterna bättre. Och de gör att jag kommer ihåg att jag faktiskt kan bry mig ändå.
Andra sidor handlar om Afrika. Landet som man inte vet någonting om egentligen och som är lite mystiskt. Lite läskigt. Det är en pappa som är rik och viktig i sin lilla by i landet som en gång hette Biafra. Han skänker pengar till välgörenhet, sina barns skola och han är en god kristen. Ber bordsbön varje mål och läser bibeltexter i vardagsrummet. Men han dunkar fruns i en dörrkarm så hon får sova på sjukhus medan hennes barn städar upp blodfläckarna. Och iskylan sprider sig i matsalen när äldsta sonen inte håller med pappa och uttrycker det med ett ”nej”. Och världen raseras när dottern bara blir tvåa i sin klass, och hon straffas för det. Afrika blir inte mindre läskigt men vackrare, med hibiskus, palmer och damm.
Några andra, lite färre, sidor handlar om mig. Eller egentligen inte, men det kändes så och med de sidorna så blommade en massa självhat upp. Om varför jag ljuger, varför jag tycker om vissa saker fast jag egentligen inte gör det. Och för att jag ogillar saker som jag egentligen älskar. Om varför jag inte alls är så stabil och lugn och ”mig själv” som jag oftast tror. Sidorna handlar om en tjej som är hipp och helt tappad, destruktiv och förvirrad, men det ser ut som att hon är häftig och att hon vet allt, hela tiden. Hon var kär och blev sedan uttråkad. Började ligga runt och blev uttråkad av det. Fick svamp på köpet. Drack drinkar och när pengarna tog slut så drack hon slattar och blev utskälld och uttråkad. Och det är världsligt, världsligt, världsligt. Men det kändes som ett uppvaknande. För det är inte bara hat som väller upp utan massa andra känslor också. Det är ju kul att läsa om sig själv.
Läser tusen böcker på samma gång och inspireras, men vill skriva som dem och inte som mig. Det finns ingenting som bara är jag kvar, jag har glömt det. Men det ska hittas igen. Det ska bli inspiration och energi.