SELVA
Nu är det lite för länge sedan. Förlåt. Vi har varit ute på vift mycket, internetaccessen har varit sporadisk och min mobil och vår kamera blev stulna så det finns nästan inga bilder kvar. Men här kommer några inlägg om vad vi har gjort sedan senast. Bilderna är tagna av våra kära islänningar.
Efter festen i Quito så åkte vi till djungeln. Till Tena i nordöstra Ecuador, allt för att få hänga med lite djur. Vi tänkte åka själva först och bara hitta några en dags-tourer för att få hänga lite i djungelndjungeln. Men det blev så mycket bättre. Vi har en ingift islänsk släkting som befann sig i Quito samtidigt som vi, liksom hans flickvän. Vi hade hängt en del med dessa i Mancora och i Quito, festandes mestadels. Men i Quito bodde dessa hos en ecuadoriansk familj vart morbror visade sig vara nice som få. Han hade dessutom ett förhållande med en engelsk tjej som då bodde i samma familj som islänningarna. Det visade sig att alla de fyra skulle åka till djungeln samma dag som vi och de ville dessutom hänga med oss.
Vi blev rejält blåsta av en taxichaufför som körde oss runt HELA stan, vi hittade ett gott hostel där ägaren sa att jag hade en spansk accent (win!) och i trappan upp till vårt rum hittade vi en fjäril som var större än en hand.
Första dagen så skulle vi gå till ett vattenfall, en liten promenad som skulle ta en halvtimme. Vi gick i närmare två timmar. Djungeln är rolig för att det regnar i 10 min, sedan är det strålande sol i 20 min, regnar i 20 min och sol i 10 och så håller det på. Vägen var ingen väg, det var trappsteg gjorda i röd och mjuk lera. Första kvarten var man rädd om sina skor, sedan trampade man i ett lerhål och såg dem ej med. Det var precis lagom varmt och vi hittade massa spexiga växter och fjärilar och grejer. Engelskan var tjejig som få och det fick mig att känna mig hård, jag som hade varit rädd att återuppleva macchu p-klenheten.
Vi blev visade vägen av en indianfamilj som hade varit och hämtat vägen och de skrattade åt oss när vi kom där i vita linnen och fin-joggingskorna. Rätt åt oss.
Men ack, när vi kom fram. Det var som ett litet paradis hade öppnat sig där ur all lera. Det går faktiskt nästan inte att beskriva. Det var ett vattenfall och en stor grotta som var öppen mot himlen och det droppade lite hemtrevligt och det flög svalor överallt. Vattnet var lagom varmt och vi simmade runt där i timmar och bara myste.
Vägen tillbaka var ännu roligare. Det spöregnade. Det var som en dusch, som det tydligen blir när det regnar i regnskog. Stigen blev en flod och vi liksom vadade uppåt hela vägen tillbaka. Jag vadade också genom en faktiskt flod, där man var tvungen att hålla i sig för att inte flyga i väg ned för forsen. Innan vi klev in i bilen så tog vi av oss kläder för att den inte skulle bli en sjö i den.
På kvällen grillade vi islänningarnas hostel som egentligen var en park. Vi satt på kanten av poolen och lyssnade på grodor och syrsor och drack rödvin ur plastglas. Vi blev attackerade av soldatmyror och åt grillad ananas till efterrätt.
Dagen efter åkte vi båt, gick på zoo och hängde i en ytterst turistvinklad indianby. Det var massa söta barn där och VÄRLDENS minsta och gosigaste apa. Vi hängde med den hela tiden och den åt på en ostbåge som till slut var en liten ostboll. De här bilderna saknar jag nästan mest av alla. AH ville ta med den lilla apan hem. Istället får ni en bild på en annan knäpp apa som hette Lukas.
I ”stan” där båtarna avgick ifrån var det ett apgäng som styrde över torget. De var hur många som helst och ganska stora och helt galna. Vi hittade en gatu-chihuahua som bara hade ett öga efter att ha varit i slagsmål med en av aporna, så himla ledsamt. När en av indiankvinnorna tände upp sin grill på gatan så kom ett 20-tal apor springande för att få lite mat, stod där och tiggde bredvid hundarna liksom. Bra syn.
Jag och syrran hängde kvar i Tena en dag till efter de andra hade åk tillbaka till Quito. Vi promenerade lite i djungeln och råkade hitta ett kakaoplantage. Det var hur varmt och fuktigt som helst och Norea klagade hela tiden och trodde att vi skulle bli uppätna av malariamyggor. Jag hade kunnat hänga kvar för alltid. Djungeln är rolig! Till slut så kom vi ner till floden och det var så varmt så jag var tvungen att bada lite. Det var sjukt strömt så man var tvungen att hålla i sig i hala stenar för att inte flyta iväg. Jag råkade nog också visa brösten för några ecuadorianska barn som överraskande kom förbi väldigt snabbt i en liten gummibåt. Eh. Jävla gringos.